HanaPee

Jag tror att så ofta ni får se mig sliten får ingen annan se mig. Det är ert privilegium. Att gång på gång mötas av mitt sargade trötta ansikte. GRATTIS till det. 

Igår hade jag en liten klämstuga för mig själv. Spegeln här hos svärizarna har perfekt kläm-ljus, kan omöjligt tvätta av mig sminket utan att fastna framför spegeln i små klämorgis. Men igår tog det helt nya propotioner. Har haft två inåtfinnar på hakan i typ en månad som inte vill "explodera" och under klämstugan började de bara blöda, inget mer. Då blev jag så frustrerad av att inte kunna klämma ut något att näsan och pannan fick sig en omgång. 


Läste för övrigt igenom mitt bakisinlägg nyss och kände ungefär samma sak. Fast jag ska inte sticka under stolen med att jag LÄNGTAR hem till Stockholm. Att vilja "ta hand" om sig själv innebär ju inte enbart att sitta ute i ett torp på landet och njuta av tystnaden. Det handlar väl mer om att göra det bästa av den vardagen man befinner sig i och rent allmänt vara snäll. 


På tisdag kväll går tåget till Stockholm igen. Saker jag ser fram emot med det äääääär:

• Skruva ihop vår nya byrå och vika varenda liten trosa perfekt i de nya lådorna
• Beställa världskarta och skruva upp denna ovanför soffan
• Laga egen mat
• HÄNGA MED LINSO SOM FLYTTAR TILL KUNGSHOLMEN I HELGEN! ÅÅÅÅH STOCKHOLM ÄR FULLÄNDAT!
• Gå ut. Alltså utan en massa vin.
• Bruncha på Urban Deli
• Tuva, Linda och Senait
• Josefin, Cissi, Yrsa och Bella
• Se redaktionens nya kontor
• Ha ett stort shoppingutbud
• Känna mig mer som Hanna Persson än Hanapee
• Se trendiga kidz
• Sova i min egen säng
  
  
  OSV.