HanaPee

Hur gör man när man känner så mycket kärlek och avund till de som älskar, men är för rädd att chansa själv. Och nu menar jag inte något slags "jagharblivitsåradochärräddattblidetigen-skit", utan rädslan för att bli avvisad på grund av dålig hy, kortare hår eller det värsta - en rundare kropp. Ibland går allt så bra och jag har självförtroendet uppe i skyn, men så en dag blir jag den fulaste i världen och då kommer det inte på frågan att våga satsa på någon. Snälla, dra inte dessa klyshiga "alla är vackra" snacket - för alla är inte snygga till utseendet, och det är ju trots allt det man ser först. Ber till gudarna att du tar upp denna då jag är så less på alla som svarar på liknande frågor med något som grundar sig på att vi alla är vackra, snälla, omtänksamma och helt fantastiska.

KRAM och tack för att du är så bra! / en halvt desperat tjej

Hej Hanna!

Jag och min pojkvän, eller min förra pojkvän, hade varit tillsammans i 3 år. Vårt förhållande var jättebra under hela hösten, och jag har nog aldrig varit så kär som jag var då. Plötsligt berättar han att han har haft sex med någon annan då han varit ute och festat, han menar att detta berodde på "nyfikenhet" (han hade inte varit med någon annan än mig)och att han ångrar sig väldigt mycket och har insett hur mycket han älskar mig och vill vara med mig. Jag vet att jag nog borde glömma honom, men jag kan inte. Förutom detta misstag är han verkligen hur bra som helst! (Har aldrig varit tillsammans med någon annan) Han vill bli tillsammans igen men jag vet inte vad jag vill, och vad som egentligen är bäst? Har du något tips? Tack på förhand!! :)

Svar: Aj. Vilken jävulsk kniv att få i hjärtat. Sånt här är så svårt och upp till varje person. Men på det du skriver låter det som att du vill vara tillsammans men blir förvirrad över att du "borde" glömma honom. Jag vet att det går att komma över "otrohet" åt båda håll, men jag vet också att det krävs otroligt mycket jobb. Så tänk BÅDA två över om ni vill detta så pass mycket att det är värt att kämpa för, är svaret ja så har ni redan kommit en bit på vägen. Du har all rätt i världen att vara förbannad och vill döda honom. Ett tag. Sen gäller det att komma vidare och bygga tillit. Det är klart att det krävs mycket från honom i form av riktig ånger och hela tiden en dialog och handlingar där han bevisar att han går att lita på. Men sen krävs det också att du släpper efter och vågar göra det. Det tar tid men det går. Att förlåta honom handlar inte om att hans handling plötsligt blir "okej" men det är nog ett måste för att gå vidare. Och genom att efter en period av besvikelse och ilska kunna gå vidare och förlåta innebär också att du inte "drar upp" detta i bråk osv. och låter det inte infektera hela er samvaro. Självklart ska ni kunna prata om det, men genom att förlåta lämnar du ilskan mot honom. Lycka till med det du väljer att göra. Var rädd om hjärtat<3.

Jag ligger runt hela tiden och sedan mår jag dåligt av det.

Jag dejtar män och lämnar ut mig själv och det ända dem gör är att lämna mig.

Jag orkar inte detta längre, jag vill inte träffa någon just nu, samtidigt som det är det ända jag vill.

Jag vill också ha någon där på söndagskvällarna så som på fredagskvällarna.

Varje gång någon lämnar mig käkar jag en stor marabou och sedan spenderar jag resten av veckan på gymmet och så tänker jag. " Det är lika bra att det inte funkade, jag har ändå inte tid just nu"

Kommer det vara så hela livet?


Svar: Om du mår dåligt för "din egen" skull ska du sluta ligga runt tycker jag, om du mår dåligt för att *samhället* säger åt dig att inte ligga runt, så ska du fortsätta ligga runt. Hursomhelst och kort och gott: Den som har någon på fredgas och söndagslvällarna önskar emellanåt att den var singel. Vi vill ofta åt det som vi inte har. Men sen är det väl kalrt att väldigt många hela tiden vill ha någon. Så vi verkar funka. Jag kan väldigt lite om singellivet. Men ta vara på det, umgås med vänner och familj du älskar, ta hand om dig själv, öva på att tycka om den du är, ät mer cmarabous, gå på gymmet om det får dig att må bra och sen dyker det upp nån. Hur som helst kommer lyckan aldrig sitta i någon annan. Den skapar du ju själv. 


Flummigt sista svar. Men nu MÅSTE jag kissa. Har hållt mig skitlänge. Del 3 kommer inom en vecka.

Svar: Jag skulle säga att ni får kompromissa. Om det är viktigt för dig att testa något annat ska du självklart göra det. Förklara tydligt hur du känner och fråga om han inte vilja följa med? Kanske plugga 30 hp någon annanstans och planera att vara borta ett halvår till ett år? Behöver ju trots allt inte vara en sån stor grej. Han kanske bara är lite orolig och rädd för förändringar. Om han absolut inte vill flytta på sig så tycker jag att ni kan diskutera distansförhållnade. Att vara tillsammans och älska varandra handlar ju också om att peppa och stötta varandra i drömmar och ambitioner. Det är inte fel av din kille att vilja bo kvar, men om ni nu har bott där ett tag, så tycker jag att han bör övertaga att följa din dröm ett tag, eller åtminstonde stötta dig på distans. Lycka till.



Anonym om dr love88:

Är det värt att kämpa för ett förhållande som inte funkar sexuellt? Hur viktigt är det egentligen när man älskar varandra oändligt mycket!?

S M om dr love88:

Jag har världens finaste pojkvän sedan 5 år tillbaka som jag verkligen älskar. Sedan 2 år har vi distansförhållande och det funkar bra. Men... Det finns en kille som jag pluggar med som är så het. När vi ses ute kan man nästan ta på laddningen mellan oss. Han har sagt att han vill vara kk. Det är inga känslor bakom från nån av oss, utan bara ren och skär attraktion. Jag tycker inte att det är värt mitt förhållande. Men hur ska jag kunna motstå en sen lördagskväll efter utgång?

Svar: Jag tycker du själv svarar bra på din fråga; det är inte värt det. Visst, alla är vi människor och misstag sker, och att flirta med andra är väl ingen dödssynd. I distansförhållande är det dessutom svårt när man inte längre har samma närhet med sin partner, något man trots allt är väldigt beroende av. Men! Tänk på ångesten och allt vad det innebär som en kyss eller något åt det hållet skulle bära med sig. Kanske är denna heta kille är ännu hetare just för att du inte "får". Om jag var du tror jag att jag faktiskt skulle ha försökt undvikit att bli aspackad när jag visste att killen skulle va på samma ställe, ofta är det ju då misstag sker. Fem år är länge och att älska någon innebär också respekt. Slutligen: lycka till med att hålla musslan stängd ett tag till.

C om dr love88:

Hur förändrades ditt och Antons förhållande när ni flyttade ihop? Och hur länge hade ni varit tillsammans när ni flyttade ihop? Är det påfrestande att alltid vara tillsammans?

Svar: ÅH GAH jag känner igen irrtationskänslan och blir också svinless, men jag tror först och främst att du kanske bör lugna dig i själva ilskan och försöka se situationen lite mer objektivt. Om han vill vara tillsammans och flytta ihop med dig älskar han dig förmodligen och vill dig inget ont. Men däremot så gör hans handling dig illa. Då kan man ju fråga sig varför han då handlar som han gör? Och det tycker jag att du på ett lugnt sätt ska fråga. Att vara arbetslös är ju förjävligt, och jag själv mådde piss de tre månader jag inte hade något jobb. Kanske känner din kille likadant? Prata med honom. Om han fortfarande beter sig på samma sätt, eller inte vill lyssna eller kompromissa tycker jag att du ska med stor handlingskraft visa hur jobbigt det är för dig. Skriv ett brev som ännu tydligare förklarar hur du känner, packa väskan och sov hos en kompis någon dag. Han måste ju förstå att dina känslor är PÅ RIKTIGT. Ibland tror jag att man kan TRO att man är tydlig och förklarar saker, men i själva verket mer TÄNKER saker än säger dem. Var därför noga med att förklara hur du faktiskt känner. Lycka till.