ta plats och få plats
Halloj älskade
Jag tror att alla människor behöver synas. Framförallt vet jag att alla människor behöver bekräftelse. Först och främst från sig själva, men också från omgivningen. Det är ingenting vi behöver hymla med. Alla människor vill på ett eller annat sätt ha uppmärksamhet. Oavsett om det kan handla om ett skratt från kompisgänget, bli inspanad av ett snyggo eller stå på en teaterscen framför två hundra människor.
Sen kan det såklart för många kännas vidrigt att hålla föredrag för klassen och hålla föredrag eller den rent allmänna känslan av att alla stirrar. Så även för mig till och från. Men bortsett från sånt så tror jag att vi alla vill och behöver bli uppmärksammade på olika sätt.
När jag började plugga teaterlinjen på gymnasiet träffade jag fler som var som mig. Som också tog och fick plats, utan att för den delen inte lyssna på varandra. Kanske borde det uppstå konflikter när många likadana möts, men för mig kändes det nästan tvärtom. Jag behövde inte längre oroa mig för att prata för mycket och "ta" någons plats. För de var ju precis som mig.
Och istället för att sitta i lill-hörnet och sura för att "de inte fick uppmärksamheten" så turades vi om att ta och ge den från varandra.
Jag tycker att det är ett vanligt och pissigt missförstånd om att en person som får och tar plats automatiskt är känslokall, självgod och inte lyssnar. Tvärtom så kan mitt eget "platstagande" ofta enbart gå ut på att göra någon glad eller vara tillags. Så har det varit hela min uppväxt.
Därför gör det mig så himla ledsen att nu även i "vuxen" ålder, stöta på kommentarer från personer i min omgivning som bittert muttrar om att jag "bara vill få uppmärksamhet" eller "synas".
Varje jävla gång har jag lust att ställa mig upp och slå ut med armarna och vråla högt och tydligt att:
– JA! DET VILL JAG! OCH DET VILL DU OCKSÅ! DET ÄR JU DÄRFÖR DU BLIR SUR OCH MÅSTE BERÄTTA DETTA FÖR MIG GÅNG PÅ GÅNG PÅ GÅNG. EN IDÉ KAN JU VARA ATT DU HÄNGER PÅ OCH HAR ROLIGT ELLER ATT DU KANSKE SJÄLV VÄLJER ATT DRA ETT LITET SKOJSIGT SKÄMT OM DU NU SKA SURA ÖVER ATT NÅGON ANNAN GÖRT?!??!?!
Visst kan jag hålla med om att det är otroligt påfrestande och krävande med människor som har ett ständigt ouppfyllt bekräftelsebehov tickandes i kroppen. Men när det handlar om att man på shysta sätt ofta får mycket uppmärksamhet av andra och väljer att ta denna och tycka om det ska man aldrig skämmas eller känna sig dålig.
Bra inlägg:)
mannen du ÄG
Känner igen mig mycket i de du skriver. Känns som om det kan vara en gnutta jantelag som spökar i vårat lilla land.
Hanna, du borde kopa den har klanningen. Den har inbyggd mantel!
http://www.modcloth.com/shop/dresses/wings-of-wonder-dress
Bra skrivet! Alla människor har bekräftelsebehov vare sig de vill erkänna det eller inte, kan handla om det mest obetydligaste ibland men likväl finns det alltid där. Men de handlar också om att ge och ta, tycker folk ska unna varandra lite mer istället för å vara avundsjuka och klanka ner.
Du är officiellt min idol. Fan va bra!
Klart alla människor behöver uppmärksamhet, det är viktigt att lära sig att ta plats. Att förstå sitt eget värde och att det är ok att ta plats. Det är inget dåligt med det, men samtidigt tycker jag inte det är bra med människor som tar plats på andras bekostnad (skämt om andra, prata skit om andra osv.) Jag tror också det är svårt att hitta en balans i en grupp där de som tar mer plats tillåts göra det men att de som inte tar plats också får synas. Sen är det ju ofta så att killar och män tillåts ta plats för det anses som "manligt" och tjejer blir nedtryckta för de ska bete sig lugnt och fint, det som anses som "kvinnligt". De tjejer som tar för sig blir störiga eller "fel". Det är svårt att ta sig ur ett fack man har blivit placerad i men vi borde göra allt för att bevisa att manlighet och kvinnlighet är något vi själva konstruerat.
så. bra. skrivet. (OBS. Lägger tyngd i mina ord med dessa punkter)
skriver man alltid c-uppsats? vad man än pluggar till? och vad är det du pluggar? :)
Agreed, hanapee!
Jag kan ibland känna mig taskig, för jag vill inte ta andra människors plats, men vad sägs som att de vågar ta lite plats själva någon gång? Jag ser hur de vill, men ofta inte vågar. Man får pusha dom lite.
Hanna, tack för detta inlägget! Jag sitter här med lätt bakisångest och förbannar mig själv för att jag tar så mycket plats och skrattar för högt. Detta inlägg kunde inte kommit lägligare:)Tacktacktack.
Mina kille har ADD (Attention Deficit Disorder). Jag brukar säga att det har jag med, men brist på uppmärksamhet istället för koncentrationssvårigheter. Självupplevd alltså, inte verklig. Jag är nog ganska bra på att släppa in andra, men alla vill inte in, törs inte/trivs inte med att ta plats, har inte lika mycket att säga som jag upplever att jag har, är inte lika roliga som jag tycker att jag är, osv.
Stå kvar i centrum Hanna. Så länge man behandlar sin omgivning med respekt så får de faktiskt hantera att man är sig själv. Eller dra.
DU HAR SÅ JÄVLA RÄTT HANA-PEE!!! YOU ROCK!!! ALLTSÅ DU ÄR SÅ SMART OCH TÄNKER PRECIS SOM JAG OCH ÅH VAD JAG TYCKER OM DIG!!!
hur gör man när man pga högskolan sakta men säkert tappar kontakten med några av sina allra finaste vänner i ett gäng där man alltid får uppmärksamhet? precis som du säger handlar ens plats i gruppen inte bara om just att få uppmärksamhet utan att man bara VET med sig att man gör de andra glada osv. - och nu känns det som att livet mest går ut på att sitta isolerad bland skolböcker. det blir liksom inte samma sak?
Jag håller med dig Hannapanna!
Jävligt bra. Tack.
Du är så jävla bra Hanna!!! Älskar både dig och dina inlägg, du förgyller verkligen ens dag!!! Taack, för att du är så himla bra:,)
så bra inlägg!
Bra ord Hanna !!
Jag åker till Sundsvall nästa vecka, äntligen jullov =).
hur ska man göra om man vill ta mer plats och synas och höras?
jag vill men jag vågar inte, det känns som om någonting i kroppen håller tillbaka mig.
Bra skrivet :)
WORD!
Mycket bra inlägg hanapee! Din blogg är bäst! Kram
Vad bra att du skriver det här, för jag har typ det senaste året gått runt och tyckt att jag är knäpp som har de här tankarna...
Jag tar mycket plats på ett ganska självklart sätt, oftast märker jag inte ens att jag gör det. Själv tycker jag att jag är rolig och snäll, så att det inte borde göra något att jag tar för mig liksom, men ganska ofta kommer jag på mig själv med tanken att "fan har jag skuffat undan någon nu?". Och så försöker jag lyfta fram kompisar som är lite mer tillbakadragna än jag.
Men även fast folk verkar gilla mig så går jag runt med någon slags gnagande känsla av att de egentligen tycker att jag är skitjobbig som pratar högt&mycket. Och jag är rätt ofta orolig för att jag ska säga saker som andra uppfattar som okänsliga, för att jag är rätt rakt på sak. (Men jag är aldrig elak med mening!)
Så jag vet inte riktigt vart jag ville komma med den här kommentaren, mer än att säga att de här tankarna begränsar mig en del faktiskt. Därför var det väldigt skönt att du skrev om det.
Kram
Asbra inlägg :)
Det där satt jag och min kompis och dividerade om idag. Vi pratade om bloggar, om att få människor att skratta och att synas. Det är så, att vissa människor kanske har ett större behov av detta än andra (för att inte dra alla över en kant).
För finns det något finare än att vara omtyckt? Nä, se där!!
Alltså, jag vill inte påstå att jag försöker tillfredsställa andra människor för att de ska tycka om mig. Det är ju också för min egen skull. Det handlar om att få vara mig själv och visa hela världen vem jag är.
det är så jävla sant. du har så jävla rätt. som alltid, som vi alla vet! jag är nog precis som du med de där grejjerna och ständigt får man gå med dåligt samvete för att man LÅTER FÖR MYCKET TAR FÖR MYCKET PLATS OCH RÅKAR SLÄNGA UR SIG NÅGRA GRODOR!
tröttsamt.
Din blogg är grym liksom du! Besök gärna min blogg, jag skriver enbart om självkänsla och om min näsoperation jag ska genomföra nu i februari. En väldigt personlig, ärlig och känslosam blogg. Kika gärna in du också! :) --> http://stalklint.blogg.se/
såsåsåså bra!
Men allvaaaaarligt. Du säger allt som jag alltid velat säga men inte riktigt vågat, och när du säger det så får du mig att vilja säga det ännu mer, vilket gör att jag vågar. DU ÄR BÄST?!
Grymt skoj ju. Martin var min bästa vän när jag var liten =)
Å så bra! Jag känner mig som dom. Gillar att få folk å skratta å syns och hörs ofta. ibland får man snorkiga kommentarer, och jag tänker ofta - är jag egoistisk som vill få uppmärksamhet? Men vi alla vill få det.
grymt bra inlägg. löve your blögg.
Tyckte du va råkool redan på lucksta. Fan så bra inlägg, kämpar med detta varje dag varför kan människorna inte bara uppskatta skratt och glädje? God jul och tack för roande och otroligt välskriven blogg / f.d blåklocka
Stämmer så bra! Avendsjuka personer kan ta sig i pip-hålet, bekräftelse behovet är allas rättighet :) lite mänskligt sådär faktiskt!
I agree. Det är dessutom mycket roligare att umgås med människor som vågar säga vad de tycker och försöker locka till skratt - men också har stort intresse i andra människors åsikter. Att försöka vara tyst och überrespektabel för att andra ska känna sig mer tillfreds löser ingenting.
Du är så bra!
så rätt så rätt
Haha, jag känner så igen mig!! Jag har många gånger försökt att hålla käften som normalt folk... Men det GÅR INTE! Jag har så himla mycket att berätta. x)
