förberett
Om några timmar kör det igång...
mot skogen & nyår!
Åh! Jag är så glad och peppad. En kladd av en halvklar c-uppsats är nu inlämnad och nu ska jag inte tänka mer på förrän på söndag eftermiddag.
...För där ska vi ha VÅR LEGENDARISK NYÅRSFEST I MORGON!
JAJA ÄR STRESSAD NU. VI HÖRZ.
Ps.
i bara hudkostymen
Här ligger jag i lilla hudkostymen och filosoferar. Har så otroligt dåligt nackstöd pga för lite kuddar så jag får under hela detta inlägg spänna nacken för att kunna blogga. Så att ni förstår vilken uppoffring jag faktiskt gör.
Anton kommer hem från Åre vilken minut som helst. Det blir bra. Så slipper jag oroa mig längre för att han åker skidor i isiga svarta backar och lever farligt. Ja, jag är inne i en sån period nu. Liksom orolig för alla. Att någon ska dö eller försvinna.
Varje gång Anton går utanför dörren säger jag "gå försiktigt!" eller "kolla dig över gatan". Samma sak med mamma och pappa när de kör bil. Har något slags tvång att säga "kör försiktigt". Ska sluta med det. Känns som att det bara eskalerar? Ska börja säga "hoppas du kör av vägen" bara för att psyka mig själv.
För att bevisa att tankar jag tänker om andra inte har den typen av kraft jag tror att den har.
Såg en dokumentär om det för något år sedan! Den handlade om en tjej i 30-årsåldern som var LIVRÄDD för att hennes mamma skulle dö. Hon var helt besatt kring tanken. Allt hon gjorde kretsade kring detta. Så tvingade KBT-coachen henne att skriva på ett papper "min mamma kommer dö 12.00 idag" eller något liknande. Så fick hon skriva det gång på gång på gång.
Hon var helt FÖRSTÖRD när hon skrev dessa meningar. Men så! Klockan blev 12.00 och efter någon timme fick tjejen ringa sin mamma och hör och häpna.. LEVDE MAMMAN! Detta hjälpte henne mycket och hon fick göra fler liknande övningar och tillslut blev hon frisk från sitt tvång.
Spännande va?! Tycker om att utöva små mini KBT-övningar mot mig själv i vardagen. Typ stå extra länge på en A-brunn och intala mig att nu kommer jag få otur resten av mitt liv. Detta bara för att jag ska slippa att få tvångstankar. He he he. Det här med att säga tvärtemot "kör försiktigt" blir nästa grej...
Förresten, jobbigt för coachen om mamman faktiskt hade dött??? Jag menar chansen fanns ju.
KINA!
Oj! Jag tog i så mycket i den här kramen att en ådra håller på att spricka i pannan? Ser ni den..? Hur den dunkar? Dunk... Dunk... Dunk.. SPLASH! *torka datan med tröjärmen*
Hur som helst så är detta en jättekraaaaaaaaaaam till er fanz som peppar mig när jag är en jävulsk grinolle. Det hjälper faktiskt.
Nu ska jag ta en paus och åka med Linso ner på "Kina" som man säger här i Sundsvall. Vår typ enda kinarestaurang. Jag ska äta kyckling med ananas som jag gjort sen jag var liten. Den smakar typ ingenting. Precis som jag vill ha det! Har alltid gillat saker som inte smakar någonting.
Stuvade makaroner och de där chipsen formade som skruvar är två andra grejer som inte smakar men som jag ÄLSKAR.
saker man kan göra istället för att plugga #472
...Testa frisyrer och läppstift till Nyår.
HAHA! Så obehaglig dräkt. Och ja, jag kommer att köpa en sådan åt Alma.
flöttiga tjejen
Annars då?
Jo, mitt liv är skit :-D Jag är arg på mig själv och mår dåligt av min egen lathet, den har tagit helt nya propotioner. Jag kräks nu på mitt förra peppinlägg. Jag vill nämligen inte göra klart den här uppsatsen. Jag är 1 mm från att hoppa av nu. Jag vill hellre smörja in mig i ett till lager brun utan sol, träffa Alma och gå och fika.
gäsp
Idag borde jag skriva klart uppsatsen. Det innebär ungefär 10 sidor till. Det är inte jättejobbigt, men jag känner bara en sak: ORKA!!!!!!?!?!??!?!?! Ni vet som man sa i sexan, sjuan. Orka? Orka skriva? Orka lägga energi? Orka bry sig?
Men nu går jag inte i sexan eller sjuan längre. Nu är jag vuxen. Och då får man fan ta lite ansvar och även göra saker som inte alltid känns "jättekula". Om det inte funkar med uppsatsen får jag skjuta upp deadlinen lite bara. Det minsta jag kan göra är i alla fall att försöka.
Jag säger som Karl Pilkington sa när han skulle bestiga Fuji i det senaste avsnittet av An idiot abroad, typ: "I hela mitt liv har jag låtit bli att avsluta saker eller flytt när det blivit för jobbigt. Men det här berget ska jag avsluta".
Mitt berg är uppsatsen. På med klätterskorna och lill-hackan – nu kör vi.
saknar anton
Eller kanske som oss. För under sju år nära varandra tror jag att dofterna har blandats. Som en familjs. Antonlukten och Hannalukten. Det har blivit något eget. Precis som oss och allt det vi gjort tillsammans. Det är svårt att summera sju år, speciellt då klockan är mitt i natten och jag är väldigt partisk i mitt tänkande nu när du är så saknad. Jag menar, en korrekt och riktig summering kanske borde innehålla de där procenten bråk och tvivel.
Men sånt finns inte här nu. Har faktiskt inte gjort på länge. All kärlek, det fina och bilden av hur du skrattar och kisar med ögonen har helt puttat ut allt ont jag någonsin haft i hjärtat.
Ibland undrar jag om du förstår? Om du på riktigt kan känna allt det hjärtat och hjärnan känner och tänker om dig. Att förklara att jag älskar dig känns så fjuttigt mot allt det som finns här inne. Men det är det sättet jag känner till och behärskar. Och att hela tiden försöka få dig att känna all lycka som du får mig att känna.
Vet du att du är den absolut färggladaste personen jag känner till? När du är med blir allt i livet roligt. Det är precis sådär klyschigt som Kent sjunger om att inte kunna gå utan dina andetag. Okej, inte bokstavligt talat, men rent symboliskt är jag helt enkelt lungan som andas antoooon.
the maaaster of words still going strong
Hade sugiga bokstäver till en början men gick ändå rätt ok och jag hade det inte varmt om öronen...
Jossan la "sejfilé" och jag och Marie bah: "VA?" Sen sa SAOL att det var rätt. Så det fick stå.
Men ingen sejfilé i världen kan förstås hota the master of words =jag!
Sen vill jag också säga GRATTIS till er sju personer som hittills vunnit över mig i Wordfeud. Jag har spelat ca 70 matcher nu, så era vinster är bra gjorda. Men! Så i jul fick jag höra av min kusin att det finns en fuskapp till wordfeud? Blev så jävla förbannad. Nu litar jag inte på någon jag spelar mot.
ps. Ni som addar mig: jag spelar BARA Swedish (strict) med random spelplan. Ds.
spelkväll med gamla panduroganget
oj hej skrynkelhand
Åh! Kolla vem som är här! Bjöd in Marie och Josefin till svärizarnas lägis. Tänkte riva den.... Nä. Ska bara spela Alfapet och bevisa att jaaaag är the maaaaster of woooooords.
Det här är alltså Marie Jutman. Och snart kommer Josefine. Josefine Toreheim. Mina två favvosar jag lärde känna när jag jobbade på Panduro för typ tre? fyra? år sedan. Tänk att det är så längesen?! Fast ändå, känns sjukt att jag jobbat där. Jobbade där riktigt länge också. Fick hem pyssel varje dag och tvingade Anton att göra små scrapbookgrejer med mig. Åh :') det var tider det. Nu för tiden pysslar jag aldrig. Om det inte är DIGITALT dvs.
Hur som helst ska vi prata minnen, pärlplattor och scrap booking. Och kanske börjar de grina då jag vinner. Då får de gå hem.
Återkommer med resultat.
god morgon discoblöjan
Nu har Anton med familj åkt till Åre på snabbvisit och jag har deras lägenhet för mig själv. Äntligen. Ska ha nå jävulskt med fester här. Jag, Anders Björkvall, Jill Rettberg och Jostein Gripsrud ska ha nå jävulskt med fest. Oj oj oj. Ska sitta och diskutera mediekommunikation hela nattjäveln vettöööööööö.
...
Har förövrigt noll idéer angånde nyårskläder. Jag ska ju ha en PHET jävla fest i mitt hus på landet. Och hade beställt ett par höga silvriga paljettshorts från Asos. Synd bara att de såg ut som en discoblöja? Satt verkligen jääääättekonstigt på mig. Så nu vet jag inte alls vad jag ska ha på mig. Har i och för sig med mig min svarta långklänning med hög slits ni vet? Från Topshop. Men den har jag använt en hel del nu. Hmmmmm.
Har ni några tips?
här igen!
Låg och tänkte på det här med skvaller. Jag älskar skvaller men mår samtidigt dåligt av det. Är ganska ointresserad av typ Hollywood-skvaller och liknande, men gillar däremot att höra saker om folk jag "känner till" IRL. Då spetsas lill-örat till max även om jag alltid känner mig lite skyldig och hemsk efteråt.
Tråkigt nog har jag aldrig stött på något skvaller om mig själv. Inget rykte. Inget smaskigt. Ingenting. SOM JAG VET OM DET VILL SÄGA? Eller jo! En gång trodde några tjejer att jag på riktigt satt i fängelse i Spanien för knarkinnehav. Men det var ju bara för att jag "skojat till det" om det på bloggen.
Åh! Kan vi inte bara starta ett rykte om mig?! Som ni börjar sprida. Så att det kan få pratas lite om mig i stugorna. Om jag skriver det ni ska berätta här på bloggen så kan ni säga det till era vänner som inte läser min blogg så noga? Kan väl bli kul? Så får jag uppmärksamhetskvoten lite fylld också.
Ett rykte skulle kunna vara:
"Du... Sån jävla sjuk grej alltså... Har du hört att den där bloggaren HanaPee inte alls har någon kille? Tydligen var hon tillsammans med en Anton i typ 3-4 år men sen gjorde han slut men hon ville aldrig skriva det. Så jävla sjukt. Det är en nära kompis till henne som berättat det för mig på en fest. Alltså... Nu fattar man ju verkligen varför han inte är med på några bilder..."
Ett annat:
"Alltså... Hörde en skitkonstig grej om den där bloggaren HanaPee... Tydigen föddes hon ur ett ÄGG?? Det är tydligen jätteovanligt, men ibland så bildas det som ett större ägg i mammans mage och i vecka 35 åker det ur kroppen och man lägger det i en kuvös... Hon ska tydligen vara typ den andra personen i världen som gjort det.."
Eller ett tredje:
"Har du hört det där om bloggaren HanaPee's tvilling? Hörde det av hennes storebror på en fest. Tydligen ska hon ha en tvillingsyster som är sviiiiinlik henne men som hon inte velat visa i bloggen?? Enda skillnaden är att tvillingsyrran är mycket fet och har tuppkam. Men de två är ovänner sen barnsben och Hanna ville inte ge tvillingen någon uppmärksamhet över huvudtaget..."
Så. Nu får ni välja. Underrätta mig om när rykterna får fäste.
stamcellerna i pannlampa
Hej det är jag som är tjejen utan hals
När stormen Dagmar drog in här över Medelpad så drabbades stamcellernas hus i skogen. Nu har de varit utan ström i två dagar. Jag pratade med pappa i telefon och frågade vad de gjorde om kvällarna nu när inte de kunde se sina ångestladdade danska kriminalserier.
– Jaa vi sitter med varsin pannlampa och läser en bok.... Svarade han.
Hahaha?! Tyckte det lät så jävla komiskt.
Själv skulle jag inte överleva en dag utan ström. Först tänkte jag att det skulle vara lätt eftersom man har ju batteri i datorn och mobilen, MEN DET TAR JU SLUT EFTER NÅGRA TIMMAR? OCH MAN KAN JU INTE LADDA UTAN STRÖM? Okej att vara utan ström på sommaren. Det fungerar ju, är ljust och varmt ute och man kan typ gå ut och gå eller ligga i hängmattan ett tag, men på vintern? Känns så jävla hemskt.
Men å andra sidan kan man tända massa ljus, elda lite i kakelugnen, lägga en fäll framför den dela på en flaska rött med Anton och ha ett klassiskt mys (tänker mig nu en scen jag minns ur Sunset beach).
Fast det gör inte mamma och pappa. De läser böcker i pannlampa.
Appropå mys så hatade jag när mina föräldrar kysstes när jag var liten. Kunde skrika rakt ut och gå emellan. Liksom sära på dem. "BORT BORT BORT!" skrek jag och gjorde allt i min makt för att kyssen skulle avta. Minns obehagskänslan av att mina föräldrar var MÄNNISKOR. Vidriga tanke. Ungefär lika vidrigt som när mamma nu för tiden ofta ska förklara hur "skönt" det är att vi barn flyttat ut så att hon och pappa kan få "tjusa" utan att någon stör........
Nä, nu måste jag gå och tvätta mig tror jag. Adjö.
100% kashmir
Typiskt en sån här bild man tar om man ska berätta att man är gravid. Alterntivt att man formar ett hjärta med händerna runt naveln......
Men det är inte det jag ska berätta. Jag vill prata om min tröja. Tror inte jag visat denna? Min nya favvotröja. Kanske inte är så mycket för världen egentligen men den är den absolut skönaste tröjan jag någonsin haft! 100 % kashmir. Den helt jävla ultimata vardagströjan. Perfekt för att ha en liten skjorta under också :')
Köpt i New York på en japansk kedja som heter Uniqlo. Tycker att de borde sponsra mig med sånna här. Tänk och ha bara sånna här i garderoben. I olika färger. Och en typ av jeans men i stor upplaga. Som en liten vardagskostym liksom. Hihihi.
Nä, det skulle va tråkigt. Men den är fin. Och mjuuuuuuuuuuuuuuk.
Svarar på Idas kommentar
|
Ida om gårdagen....: Hej Hanna! Jag blir så jävla arg när du och dina vänner gör retard miner på bilder och skriver "visst är vi snygga?" typ. Jag föddes med en vanbildning i ansiktet och shit happends men jag ser typ ut som de bilder ni så ironiskt gör er till på. så jävla ful och utvecklingsstörd ser jag ut. Jag vill inte ha nått medlidande. Det jag tycker är är såå fel är att du skriver för egoboost. Måste man sitta och se ut så på bilder bara för att visa att man inte bryr sig? Tycker du att du är en "skön tjej" när du agerar så? Det sårar. Du är fan inte egoboost. |
Svar: Hej Ida!
För det första har jag lite svårt att tro på det du skriver fullt ut, dels för att din mailadress inte stämde men också för att det känns som att du är ute för att "sätta dit mig" för att jag jobbar på tidningen Egoboost (?). Men eftersom jag inte har några bevis för detta och inte säkert kan veta så tänker jag välja att tro på det du skriver.
Och då blir jag såklart jätteledsen för att jag får dig att känna dig dålig. Det sista jag vill är att människor ska må dåligt eller känna sig fula av min blogg. Tvärtom.
Precis på samma sätt som jag IRL ibland ler tillgjort, plutar med läpparna eller försöker vara snygg gör jag också grimaser som aviker från det "normala". När jag var liten spelade jag ofta ett spel med min familj som hette Grimasjakten och jag tror det var där jag övade upp mitt fantastiska gummiansikte. Precis som i det spelet och ute i verkligheten gör jag självklart inte grimaser för att HÅNA någon, det handlar helt enkelt om att vilja ROA genom att på olika sätt se ROLIG ut och agera från det "normala".
Men uppenbarligen misslyckas jag i ditt fall.
Jag känner också att det blir väldigt svårt för mig att förhålla mig till det du skriver. Hur tycker du att jag ska göra och se ut på varje bild om du får bestämma? Ska jag hela tiden försöka se "normal" ut? Vad är då normalt? Att stå rakt upp och ner med avslappnad min och fota? Eller ska jag klassiskt posera som många andra bloggar och "se snygg ut" ? Då sårar jag kanske någon som tycker att det inte hör ihop med mitt *ironiska* motto "utseende är allt".
...För det är ju just DET jag försöker förmedla här inne. Att det spelar inte sån jävla stor roll hur man ser ut! Men att som kontrast mot många andra bloggar kan jag tycka att det kan vara skönt att avika från det "normala" och göra miner där inte mitt vackraste jag alltid kommer fram.
Förstår du hur jag menar? Jag vet inte hur det känns att på riktigt ha en vanbildning i ansiktet, men jag vet hur det kan vara att känna sig riktigt jävla ful. Därför blir jag såklart ledsen av att någon känner så på grund av det jag gör, då det är det absolut sista jag vill.
musiklistor
Nu håller jag på med en ny spellista. Men har inte kommit så långt. Men det är roligare än att skriva uppsatsen. HÄR hittar ni den jag bygger på nu. HÄR är årets vinterlista (utan julmusik). Och HÄR är höstlistan. Höstlistan är nog matigast hittills.
plöggarn
Solen har förresten smält bort jättemycket snö här i Sundsvall. Otroligt störigt. Om jag har tur ligger i alla fall isen kvar tills ikväll då jag ska åka skridskor med Anton. Blir kär av det?!?! Hans hockeykunskaper sitter ju kvar och han är grym på skridskor på alla sätt. Undrar om han blir lika kär i mig då jag stapplar mig fram längst sargerna?
Hehehe.
en resa bak i tiden
Var grym på bilkörning redan då. Lägg märke till elkabeln som går från bilen till något uttag. Känns så... old school.
if you like it then you should have put a ring on it
I övrigt var kvällen kul. Klockan 02.00 kom stormen Dagmar hit upp till Sundsvall och jag som har lett skelett och stor jacka var nära på att blåsa bort. Vi sökte skydd hos Emil på en slags efterfest där vi blev kvar över natten. Dagmar har lagt sig och jag skall göra detsamma. Fast först ska jag se ett avsnitt av "Danne och Bleckan" på SVT play.
Senare blir det uppsatsplugg och middag med Anton familj.
hemvändarn'
Nu börjar jag sakta men säkert att komma tillbaks till Internetvärlden igen. Är lite ringrostig i data-fingrarna känner jag. En annan är ju van att sitta och knappra och ha sig 24/7 vettni!
Ikväll är det så kallad "hemvändarfest" på Stadshuset är i Sundsvall. En sån där kväll då det är fullproppat med folk, man blir aspackad, börjar bråka med en gammal högstadiekompis och hamnar gråtandes på toaletten med Linso. TYP.
Nu ska jag i och för sig inte ut med Linso utan med Johanna och Sara. Men det ska nog fungera det med. Längtar. Förutom att jag inte har någonting alls att ha på mig. GLÖMDE liksom packa med "festkläder" till Sundsvall? Har typ en känga och ett par jeans. That's it.
Jaja. Får se vad det bliiiir för någe. Nä nu ska man svepa lill-vinet och sminka på ögonfransen.
julafton 2011
Tittade ut genom fönstret klockan 13.00. Solen höll på att GÅ NER?!? Men fint vare!
Klämde på paket. De flesta var till Alma :-)))
Alma var måttligt road av denna lek....
Å ALLA FICK PAKET!!!!
...Till och med jag. Har inte bilder på någonting egentligen men kan lite snabbt berätta vad jag fick:
En byredoparfym av Anton, Singstar av stamcellerna (fatta framtida karaokekvällarna hos mig nu!??!?!), pengar, rosa läppstift från Make Up Store av Alma, en jättefin pläd av svärizarna, trosor, strumpor och en tröja av moder, ny clean-parfym av stamcellerna, jättefint guldarmband av Antons syrra, ett fotoalbum med kort på bara mig (fatta drömmen??!) av mormor och morfar osv. osv.
Är nöjd. Inte bara med klapparna utan över julafton i stort. Förutom att det går så jävla snabbt??! Blir jättearg för att tomten kommer tidigt och släkten åker INNAN Svensson Svensson ens börjat på TV. När jag får barn ska julafton vara i två dagar.
Nirå? Några skandaler i släktkalasen?
god jul från mitt flickrum
Vårt hus är stort och när jag var liten så flyttade jag runt mitt rum rätt ofta och kunde från en vecka till en annan vilja byta rum. Lika många gånger som jag ville byta orkade inte pappa bära min säng och skrivbord och alla andra tunga saker. Men rätt många gånger orkade han och då var lyckan stor.
Men det var nog i det här rummet jag bodde mest. I alla fall på låg- och mellanstadiet. I högstadiet blev jag nämligen tuff och ville flytta upp till övervåningen där mammas och pappas sovrum inte låg vägg-i-vägg.
Tänk vad mycket de här väggarna har sett ändå. Att där jag nu lutar huvudet, lutade kanske tioåriga Hanna Persson huvudet. Det är fint och på något sätt vill jag bara krama om mig själv. Tänker "lilltjejen" om mitt tioåriga jag och blir nästan lite ledsen och vemodig. Men mest blir jag varm.
Jag har haft en så himla himla fin barndom. Visst har alla familjer sina dispyter, problem och kriser. Men när jag tänker tillbaks på min barndom blir jag ändå väldigt lycklig. Jag har varit så fruktansvärt villkorslöst genomälskad i det här huset. Oavsett vilket problem i världen har mamma och pappa alltid varit här och ordnat och fixat. Jag har flera starka minnen från hur jag varit ledsen över att typ en bästis valt en annan bästis och att jag ställt mig nära mamma och efter några minuter tagit mod till mig att yttra orden "mamma.... jag är... ledsen..." och så bröt gråt- och tröstfesten ut.
Oavsett vad det var kunde mamma och pappa alltid, alltid fixa det. Känslor, pengar, läxor, problem ja allt var bara ett mamma- och pappafix bort.
Kanske var det därför vuxendomen drabbade mig så hårt. När jag fick känna känslor i kroppen inte någon kunde fixa. Inte ens mina föräldrar – ja då var paniken ett faktum.
För mamma och pappa kan inte längre fixa allt och den där bubblan som de var helgonförklarade i, sprack för länge sen. Men nu för tiden så lindrar dem fortfarande bra och varje gång jag har problem i min "relation" eller mår riktigt jävla dåligt är det mamma och pappa jag alltid ringer först. Som nån slags djupt rotad instinkt. En villkorslös kärlek som jag är osäker om jag kommer hitta på samma sätt någon annan gång i mitt liv.
Lite lik är den kärleken som jag känner för Alma i och för sig. Och förhoppningsvis en kärlek som jag kan ge mina framtida barn.
Med detta sagt vill jag poängtera att ett visst förskönande av min egen barndom kanske har skett i efterhand och att vår familj inte hela tiden "mått bra", men att kärleken och tryggheten mina föräldrar ändå lyckats hålla fast vid under hela min uppväxt har varit så fruktansvärt fin. Och kanske är det där fokus bör ligga nu under juletid, hur klyschigt det än må låta.
Nu rår vi om varandra lite extra, oavsett om det handlar om familj, släkt, kompisar eller partners.
Tack också ni läsare som stöttar, kommenterar, inte kommenterar, är smarta, roliga, SNÄLLA, generösa och kloka. Ni gör mig mallig och jag älskar att få skriva till er!
Jag önskar er nu en riktigt god jul.
Myz
Åh vad schöönt jag har det nu här hemma hos stamcellerna. Har klätt granen och kommit in i julmode. Men nu åkte Anton hem till sin stuga och jag saknar honom jättemycket redannmlopuiiiqe?!
Vi båda är väldigt fäst vid traditioner och våra familjer vilket gör att vi inte firar jul ihop...... Båda vägrar liksom att flytta på sig. Men i år känns det jobbigare än vanligt av någon outgrundlig anledning.
Jaja. Julafton i morrn!!!! Aaah!! Iiiih!! Oooh!!
vår graaaan + pakethög
finaste almbert och alfons
gårdagen....
Sen gick vi på gamla hederliga stashuset, där vi har spenderat alla fredagar mellan åldern 18 och 20. Konstigt nog så BLEV jag också 18 år igår. Tog nämligen två helt jävla idiotiska beslut:
1. Inte äta någon riktig middag innan jag hällde i mig litervis med vin och glögg
2. Snusa?!??!!??!?!?!
Så här såg det i alla fall ut:
'
Så här ser det ut idag:
Glöghh
Min tand känns bättre. Mitt huvud känns fullt. Fullt av glögg. Är på glöggdisco på Stadshuset nu och njuter. Pözz osv.
morgonstund har ont i mun
Här sitter jag och sträcker på mig lite elegant. Vaknade i morse och hade svinont i munnen igen. Vet inte om det är för att jag biter i tandköttet vid visdomstanden eller att den är helt inflammerad igen. Jag har verkligen inte TID med det här.
Ska idag:
- Skriva 5 sidor på c-uppsatsen
- Baka hallongrottor
- Handla julklappar
- Gå på glöggdisco
Ok. Nu värker tanden så mycket att jag inte kan koncentrera mig på det här. HEJDÅ.
efter smärta kommer glädje
Alltså. Jag har varit med om mycket hos tandläkaren. Jag har dragit ut fyra tänder, haft tandstälning 3,5 år och borrat minst femton hål. Men dagens besök, som för övrigt tog kanske en kvart, var nog det absolut värsta jag någonsin varit med om i tandväg.
Tänk er att ha en helt inflammerad tand och tandkött. Det är varigt, rött och dunkar. Bara du nuddar på kinden gör det svinont. Tänk er då att er tandläkare tar fram en 15 cm lång och smal spruta och trycker in i det inflammerade området, ur sprutan kommer det SALTlösning som pressas in i de inflammerade området. Sen tar tandläkaren om och siktar in sprutan på ännu ett ställe och pressar.
...Och så fortsatte det gång på gång på gång.
Jag skrek och jag grät och var helt oförberedd på denna situation. Men det gick som tur var väldigt snabbt och när jag var klar gick jag ner på stan och köpte en ögonbrynspenna och åt soppa med Sara, Linso och Carro. För det var jag värd.
Hur tanden känns nu? SKITBRA.
om jag hade varit kille...
aj aj aj buff
Alltid är det nåt med mig. Smågrejer som gör att jag TVINGAS gnälla. Jajaja har ju i alla fall inte brytit något ben eller fått en allvarlig sjukdom. Däremot har jag nu fått en inflammerad visdomstand. Har känt av den sen i måndags kväll men inte velat gnälla loss om det. Igår eskalerade smärtan och i morse trodde jag att jag skulle dö.
Det dunkar och gör ont och kinden värker och är uppsvälld. Känner mig som en hamster. Om ett par timmar ska jag till tandläkaren och "spola" ren den. Kanske blir pencellin också, beroende på hur inflammerat det är.
Nu tycker jag att ni för små-fingrarna mot skärmen och klappar min stackars kind. Buhu buhu buhuuuuuuu.
glöggmys hos linso
Har i kväll varit med Sara och Carro hemma hos Linso och druckit starkvinsglögg och diskuterat viktiga saker. Känner att vi varje gång kommer fram till saker som BORDE SKRIVAS NER. Tänk om man ändå hade en sekreterare vid varje sån här träff? Kommer ju fram till nå jävulusiskt smarta grejer vid varje diskussion efter ett par glas glögg.
Nåväl. Vad KUL att ni var så många som kände igen er i bröstvårtegrejen. Tycker det är viktigt att vi kan prata om sånt här öppet. Det ger så mycket. Så känner jag mig mindre som ett ufo också. Tänk om jag vetat om sånt här då jag var typ ...13? Då tyckte jag att ALLT jag tänkte och kände var helt jävla sinnesrubbat och att jag vilken dag som helst skulle behöva läggas in.
Nu på äldre dar har det nästan gått åt motsatt håll nu är jag så jävulskt bekväm i mycket. Tänker precis som i vilken fråga-om-sex-och-kärlek-spalt som helst att "allt är normaaaaaaaaaalt".
Men oftast är det ju så. Det där snacket om att man "alltid är ensam om sina tankar" är enbart bluff, okej att ingen kan veta exakt vad man tänker, men då är det väl bara att BERÄTTA det då. Herregud. Det finns alltid någon där ute som tänker liknande grejer. Det brukar jag tänka på. Så gosar jag in mig lite i den tanken och somnar gott.
Godnatt älskade.
Hur var hanapee's 2011?
Förra året svarade jag på samma lista SÅHÄR. Nu sammanfattar vi 2011 med samma frågor. Iiiiiih blir helt pirrig av att fylla i sånna här listor? Älskar. Det. Så. Jävla. Myyyyckeeeeet. Jaja låt oss starta:
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Började jobba som reporter på Egoboost och sommarvickade som redaktör på Sundsvalls tidnings modewebb. Jag fick göra "riktiga" journalistgrejer detta år som jag aldrig tidigare gjort. Har också varit på en massa *viktiga möten* detta år. Sen besökte jag ju också USA för första gången... Men det har ju tjatat om den senaste månaden så nu lämnar vi deeeeeet.
Har du några nyårslöften?
Satsa på det jag vill göra! Gå mer på magkänslan och verkligen ta mig för saker. Inte bara låta saker flyta på som de gör utan på riktigt reflektera och tänka på VAD JAG VILL GÖRA. Det är så lätt att flyga med i nån slags media- eller bloggsväng och bah "mmm jag är lycklig om jag är sedd". Att man hela tiden gör det som förväntas av en. Men vad är det egentligen som gör mig lycklig? Det ska jag försöka tänka mycket på i år. Ska jag köpa ett torp i skogen och flytta dit? Utbilda mig till kurator? Tror det är väldigt viktigt att känna att lyckan kommer inifrån.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nix. Men den som väntar på något gott....... *hEmLigHetSfuLl* hihihihihi.
Vilka länder besökte du?
USA............... ok jag SKA inte tjata om det mer.
Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Överraskningsfesten jag ordnade för Anton den 29:e maj, blev så himla lyckat :'). Eller då Linso kom hem till Sverige den 23:e augusti!
Vad var din största framgång 2011?
Bloggens växande och mitt jobb på tidningen. Men största framgången är nog min egen lycka. Om man jämför hösten 2010 med hösten 2011 så är jag som två olika personer. Är så väldigt mycket mer lycklig och mindre orolig nu. HOPPAS DET HÅLLER I SIG!!! *pepparpeppar* (och blir lite orolig på köpet när jag skriver detta).
Största misstaget?
Hmmm. Kommer inte på något megamisstag. Men ibland mår jag dåligt över att jag inte alltid funnits där för personer jag velat ge mer av min tid. Var ju också ett misstag att söka utbyte Georgia och hamna i en by med 10 000 invånare.............. Borde kanske kollat upp det bättre. Ops.
Bästa köpet?
MIN IPHONE! Vad i helvete gjorde jag innan??????????? *ryser av tanken*
Vad spenderade du mest pengar på?
Alkohol och lunch. Välspenderade pengar :-)))))))))))))))))))))))
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja! Att en person började må bättre. Tänk att det är sånt som gör en i hjärtat riktigt glad. Kanske egentligen mest av egoistiska skäl, det är tärande att känna sig hjälplös mot någon man älskar.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?
River en vacker dröm, Midnight City, Islands & Shores, ALLA VERONICA MAGGIOS, Shake it out, Jonny Boy, Brutal Hearts, Theese days, Someone like you, Rolling in deep, I Follow Rivers osv. osv.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare, på alla plan.
Vad önskar du att du gjort mer?
PLUGGAT. Så jag slapp sitta med c-uppsatsen nu över jul. Önskar också att jag vågat släppa garden lite mer mot andra än bara Anton och mitt gäng. Jag ska ofta spela tuff och hård när jag egentligen bara är ett litet snällt och känslosamt lamm. Bäääää.
Favoritprogram på TV?
Breaking News med Filip och Fredrik, Så mycket bättre och Idol.
Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Var sjuk, gick i skolan och jobbade. Men min chef Josefin bakade svingod äppelpaj åt mig och Anton gjorde mina favvo-Wallenbergare. Men sen på kvällen blev jag jätteledsen för att dagen ändå inte hade känts som min födis och så grät jag jättemycket. *The story of my life* ...
Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Magtröja/bodys och kjolar på sommaren. Jeans och boots på vintern. Och så mycket utsvängda byxor. Typ exakt så här:
Den bästa nya personen du träffade?
Josefin, Bella, Cissi & Yrsa.
conehead loggar in
Hej, det är jag som är conehead.
Nääärå! Det var ju bara jaaaaaag! Hanna Persson!!!!!!!
Fy fan vad Hanna Persson är ett tråkigt namn. Förlåt alla Hanna Perssons där ute men kan vi bara konstatera att jag har ett så genomsvenskt vanligt jävla namn? Därav mitt alias HanaPee. Ville göra min mystiska person mer spännande!
Gillar namnet Hanna ändå. Det känns så snällt på något sätt? Ingen som heter Hanna kan vara genomelak. Gärna lite mullig däremot. Hanna gillar att bakar kakor och att cykla i blommig klänning på en gammal cykel. Hanna Hanna Hanna Hanna. Gud nu blir jag så där psykiskt störd igen. Får overklighetskänslor då jag upprepar mitt namn för många gånger. "Vem är jag?!" osv.
Testa själva! Upprepa ert namn flera gånger. Skriv det! Man mår jättedåligt av det.
...Ungefär som då jag råkar ta på mina egna bröstvårtor. Mår jättedåligt och ibland illa av det med? Men Linso säger att hon också gör det. Kanske var där vi fann varandra? I vårt bröstvårtemåillande.
blåsjäveln
Den här lille vännen har jag skaffat mig de senaste dagarna. Ser ni? Till vänster, eller ja min höger. Jag är alltså inte förlovad.......
Hehehehehehe.
När jag väl friar ska det vara storslaget. Ja, jag utgår från att det kommer vara jag. Dels för att jag är en obotlig romantiker men också för att det finns stor risk för att jag "freakar ur" om Anton skulle göra det. Jag gillar att ha kontroll. Inte över andra människor och sådär, men mer över saker jag "är i"..... Ok, förstod inte det där själv ens.
Nåväl. Mitt frieri skulle inte vara ring i bakelse eller ner-på-knäeigt. Jag har tänkt det som påhittigt men ändå väldigt fint. Som den där killen i serien/filmen som dagisbarnen visar bokstäverna W I L L Y O U M A R R Y M E på skyltar? MEN ÅH vad är det för film?? Blir helt galen av att inte veta?!!??!
New york!
Om ni vill åka till New York och bo på ACE hotel som jag blev kär i, så har jag lite inside information om att Destly ha ett sånt till erbjudande från den 27:e december. Så då gäller det att vara snabb och haffa!!
Åååååh. Blir för övrigt tåris då jag tittar på den här filmen. Längtar tillbaks som ett az. OM vi har tur och allt går som det ska så KANSKE, KANSKE vi hamnar i New York i ett halvår. Men vi får se, är ju krånligt med visum osv. Men om ni alla håller små-tummarna i ett år fram över så.
bilkörning
Puh. Tog mig in till Anton och svärizarna i stan mot alla odds. Men vad var det då jag behövde trotsa? Jo, en massa snö och halka plus mammas rädsla. Hahahahhahaha alltså. Låt mig berätta.
Jag har glömt min glasögon i Stockholm vilket betyder att jag inte kan köra bil och för övrigt inte se på tv eller ens se vart jag går då allt är vitt, vitt, vitt ute (ja jag borde skaffa linser). För att komma in till "stan" från mina föräldrars hus måste man åka 4 mil. Varav 1 mil är på en jävulskt vidrig skogsväg.
Min far har inga problem med detta. Kortfattat: han kör.
Med min moderliga stamcell är det annorlunda. Hon är, precis som mig, så jävulusiskt rädd för att köra i denna halka att hon har handsvett timmar innan. I morse runt 10-tiden tog vi tag i saken och satte oss skakiga i hennes bil för att köra. Hon bakom ratten och jag som något slags moraliskt stöd vid sidan om.
Fram gasade vi i 40 kilometer i timmen med mammas lilla backspegelpynt dinglandes i backspegeln. På den står det "BORN TOO BE WILD". Något som kom att kännas väldigt ironisk under denna biltur.
Problemet är ju att jag är nog det sämsta jävla moraliska stödet när det kommer till bilkörning. Det enda jag sitter och vrålar är "AKTA!" när jag skymtar en bil tjugo meter bort. Eller "OJ OJ OJ SAKTA NER NU VA!!" när hastighetsmätaren närmar sig 60.
Men fram kom vi. Men bara två mil. För i grannbyn mittemellan oss och stan vägrade mamma helt enkelt att köra längre. Pappa fick åka från jobbet och hämta oss :-))))))))
Japp. Så kan det vara. Älskar dramat jag alltid får uppleva tillsammans med min mor.
klappdagz
ÅH jag har ont i halsen, huvudet och svettas. Kan inte blogga bra?!!?!? Känner mig jättekonstig. Har bergis en hjärnblödning eller liknande. Skulle vara typiskt mig. Har aldrig stött på större svårigheter i livet, så det är ju bara att räkna med att jag kommer bli allvarligt sjuk.
Bra. Ställer in mig på det nu så slipper jag överraskningen.
Snö!!!
Det har snöat hela natten i Sundsvall och här ute hos mamma och pappa i skogen är det massa snööööö. Har pulsat omkring med Alma och huggit gran med pappis och syrran. Sen byggde vi snögubbe. Precis som barnen i bullerbyn!!!! :')
Vinkärringen
Ok. Är nu helt totalt jävla uttömd av hjärnceller. Har haft djupt rödvinssnack med Linso. Våra samtalsämnen tar aldrig slut. Träffat bra fanz, glömde fota alla osv. Har för övrigt två JÄTTEinåtfinnar på hakan som värker och dunkar. Ska smörja dem i vaselin så att de blir klämmogna i morrn :)
I sönsvahll
Sorry för dålig uppdatering. Har varit fullt upp med Almabus och Linsomys. Hehe jag blir en sån mjukis när jag är hemma, känner mig så genomlugn och trygg. Mmmmm. Ikväll ska jag och Linso dricka rödvin och prata djupt på Invito.
Här kommer bilder från dagen. Det avklippta hövvet är jag. Köpte den gröna parkasen idag :')
På räls
HEJ,
En timma kvar å sen är det jag som sätter småfötterna på norrländsk mark.
För övrigt, det här med att ha uniformen på sig då man kommer hem från lumpen..... Varför har man det? Gick på en 18årig kille i flygvapnets lumpuniformgrej nyss. Men HAHA det bästa var att den engelsktalade tioåringen några säten framför mig som sa högt och tydligt när killen gick förbi:
- AND YOOUU AARE THE CAPTEN OF SWEDEN.
Hahaha?!?! Då satt man här bak och fnissa vettu. Nä men om man ska ta och titta på den där vidriga vietnamesiska krigsserien Anton tittar på kanske? Jo.
Puss!
mot sundsvall!
ÅH! Om bara nån timme går tåget som tar oss hem till Sundsvall i två långa veckor. Ska bli så sinnessjukt utomjordiskt jävulusiskt SKÖNT att jag mår gött vid bara tanken.
Saker jag ser fram emot:
- Träffa min familj och Antons familj
- Få gnossa in huvudet i Almas nacke och känna doften av världens finaste och bästa treåring
- Julbaka och dricka vin med mina vänner
- Få vara ute i mamma och pappas hus och njuta
- Gå på stan och fynda en liten tröja på stans enda h&m<3
- Åka spark
- Nyårsafton ute i mitt hus
- Köra skoter
- Ha på mig täckbyxor
- Åka skridskor med Anton
- JULAFTON & MIN SLÄKT!
- Killa pappa i lill-skägget
- Härma mamma med min syster och få ont i skrattmusklerna
Sen blir det ju mycket plugg om dagarna. Men det tar jag på måndag. Kommer vara okontaktbar mellan 09 och 15 varje dag =*pluggtajm*. Men utöver det så kommer det bli så jävulskt härligt. Oj oj oj oj börjar typ grina nu.
ADJÖZZ! Hörs kanske från rälsen.
jul på jobbet
Hej...
Hursomhelst fick jag en mascara och ett ögonfransserum plus chokladdryck. Så jag blidde väldigt nöjd.
Yrsa fick en jättefin scarf:
Du e så fin gumman.
gårdiz
Närå.
Ellleeer? Hehehe. Här nedan följer ett litet bildspel från kvällen med kommentarer. Varsågoda!
HAHA VAD HÄNDE HÄR? MINA TÄNDER?? Jo, jag tiggde snus och blev snusfull som ett as *cool-hp*
Jag & världens bästa Carro!!!!! Ååååååh
Njut-martin
Kom fram ett jättesnyggt fan som jag snicksnackade med, hon hade läst min blogg i fem år!! Då blev man varm i lill-hjärtat. Har för mig att jag tog väldigt mycket på henne, liksom smekte... :-)
Och så var det med det. Några synpunkter? Frågor?
musikhjälpen!
ta plats och få plats
Halloj älskade
Jag tror att alla människor behöver synas. Framförallt vet jag att alla människor behöver bekräftelse. Först och främst från sig själva, men också från omgivningen. Det är ingenting vi behöver hymla med. Alla människor vill på ett eller annat sätt ha uppmärksamhet. Oavsett om det kan handla om ett skratt från kompisgänget, bli inspanad av ett snyggo eller stå på en teaterscen framför två hundra människor.
Sen kan det såklart för många kännas vidrigt att hålla föredrag för klassen och hålla föredrag eller den rent allmänna känslan av att alla stirrar. Så även för mig till och från. Men bortsett från sånt så tror jag att vi alla vill och behöver bli uppmärksammade på olika sätt.
När jag började plugga teaterlinjen på gymnasiet träffade jag fler som var som mig. Som också tog och fick plats, utan att för den delen inte lyssna på varandra. Kanske borde det uppstå konflikter när många likadana möts, men för mig kändes det nästan tvärtom. Jag behövde inte längre oroa mig för att prata för mycket och "ta" någons plats. För de var ju precis som mig.
Och istället för att sitta i lill-hörnet och sura för att "de inte fick uppmärksamheten" så turades vi om att ta och ge den från varandra.
Jag tycker att det är ett vanligt och pissigt missförstånd om att en person som får och tar plats automatiskt är känslokall, självgod och inte lyssnar. Tvärtom så kan mitt eget "platstagande" ofta enbart gå ut på att göra någon glad eller vara tillags. Så har det varit hela min uppväxt.
Därför gör det mig så himla ledsen att nu även i "vuxen" ålder, stöta på kommentarer från personer i min omgivning som bittert muttrar om att jag "bara vill få uppmärksamhet" eller "synas".
Varje jävla gång har jag lust att ställa mig upp och slå ut med armarna och vråla högt och tydligt att:
– JA! DET VILL JAG! OCH DET VILL DU OCKSÅ! DET ÄR JU DÄRFÖR DU BLIR SUR OCH MÅSTE BERÄTTA DETTA FÖR MIG GÅNG PÅ GÅNG PÅ GÅNG. EN IDÉ KAN JU VARA ATT DU HÄNGER PÅ OCH HAR ROLIGT ELLER ATT DU KANSKE SJÄLV VÄLJER ATT DRA ETT LITET SKOJSIGT SKÄMT OM DU NU SKA SURA ÖVER ATT NÅGON ANNAN GÖRT?!??!?!
Visst kan jag hålla med om att det är otroligt påfrestande och krävande med människor som har ett ständigt ouppfyllt bekräftelsebehov tickandes i kroppen. Men när det handlar om att man på shysta sätt ofta får mycket uppmärksamhet av andra och väljer att ta denna och tycka om det ska man aldrig skämmas eller känna sig dålig.
Lättare själ
Jag har preciiiis haft handledarträff kring min c-uppsats och det kändes bra. Kände tillochmed att det skulle bli KUL att fortsätta skriva på den??
Men kan inte skriva förrän på måndag. För jag ska jobba och se Deportees ikväll. ...Och vet ni vad jag gör i morrn då? Åker till SUNDSVALL I TVÅ VECKOR :') Ni väntar med röda mattan och mantelbärare va?
andas ut
Puuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuh! Sådär ja. Nu har man varit social och trevlig för fem år framåt. Har haft läsarmingel på redaktionen och det var kanske HUR MYSIGT SOM HELST? ÄLSKADE ALLA VÅRA LÄSARE?
Nåväl. Nu är jag hemma. Måste packa, tvätta och färga håret. Har en 5 cm grå utväxt. Ska försöka färga mörkt i botten och ljus längst ut i topparna......... SJÄLV. Eller ja, Anton ska hjälpa mig. Tro det eller ej så skulle det vara typiskt Anton att vara grym på hårfärgning också. Liksom gå in med själ och hjärta i det för ett *perfekt* resultat. Till slut kommer det vara jag som står och vrålar "MEN LÄGG BARA I FÄRGEN RÅ!!!!".
...Eller så blir det katastrof. Den som lever får se. (som de alltid sa på Backpacker när man ringde hem för att låna pengar)
Återkommer med resultat i morrn eller kanske ikväll, PUSS.
disconunnans musikvideo
dagens outfitta
Var längesen vi körde outfittor här på blöggah! Dagens outfitta består av:
fortfarande en sjuk grej
yo
Blev lite inspirerad av mitt "hana-from-the-bloc-snack" och klädde på mig en luvtröja när jag kom hem. Så jävla chill. Har nu två timmar ledigt då jag pluggat bra idag. Ska ägna dessa två timmar åt att... Sortera tvätt!
Så jävla hood över mig osv.
I morrn ska jag jobba. Och så har vi ju läsarmingel på redaktionen efter jobbet (obs! alla platser tagna). Ska bli myyys.
Men vet ni vad jag ska göra på torsdag då?! Det här:
!!!
LÄNGTAR!!!
kyssäkta jag
Mötte upp min klassis tilika goda vän Linda på skolan. Hon har börjat jobba med Carmex läppsyl och hade med några burkar till en bloggtjej som mig. KUL att jag ändå använt dessa burkar förr i tiden (eftersom det kan vara den bästa läppsylen i världshistorien) men slutade för att jag inte hade råd att missbruka dem och nu så får jag dem bah!
Tiderna har förändras. But I'm still Hana from the bloc. But with som free läppsyl.
...HÄR kan ni gå in och gilla Carmex på facebook. Det var villkoret för att jag skulle få några burkar. Om man gillar får man dessutom se Lindas komiska små meddelanden kring Carmex.
drama på skolan
Känner mig ofta som en bluff då jag sitter här. Jag surfar in på facebook, bloggar, skriver pyttelite på nån text, sitter och kollar på folk, köper fika, *shoppar kläder online* osv. Jag gör precis allt utom att ta tag i mitt plugg.
Och så tittar jag på alla andra. De som sitter insjunkna i böcker eller skriver på viktiga dokument.......... Och ja, känner mig helt enkelt som en bluff. I morse fick jag nog. Bägaren rann över. Utan att riktigt tänka mig för så ställde jag mig upp och skrek för full hals rakt ut i biblioteket:
– HUR KAN NI TYCKA ATT DET ÄR KUL ATT SITTA HÄR??!
Jag slog ut med armarna och lät de sedan falla livlöst längs med kroppen. Min röst ekade fortfarande i den stora lokalen. Alla stirrade på mig.
– VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ KUL MED ATT SITTA OCH LÄRA SIG MASSA TEORIER, METODER OCH SKITGREJER????!?! VET NI INTE ATT DET ÄR EN VÄRLD HÄR UTANFÖR?!?!? Fortsatte jag att vråla.
Allas blickar var fortfarande vända mot mig. En kille hostade lite. En tjej log. Alla andra såg skräckslagna ut. Jag kände hur min ilska la sig lite. Jag dämpade mig och sa istället med lite lägre ton i rösten:
– Vad gör vi? Är det här viktigt? Vill ni också ligga hemma och titta på 7th heaven? Gå ut och dricka vin och dansa på helgerna? Eller ens hinna duscha? Är det inte mer värt än högskolepoäng?
Nu ställde sig den hostande killen upp. Han var lång, säkert två meter och hade skepparkrans och hipstermössa.
– Du har rätt. Svarade han lugnt.
Så gick han fram till mig, tog min hand och höjde våra händer i skyn. Som om att jag precis vunnit en boxningsmatch.
– Ja! Kom. Vi går ut, följ med. Snälla. Bad jag, nu nästan med gråten i halsen.
Och så reste sig ALLA. Som i en tyst protest. Det var en sjuk men magisk känsla. Vi lät alla böcker och datorer ligga kvar. I ett långt led gick vi ned för trapporna och ut på skolgården. Där möttes vi av ännu fler elever som fått nog. En tjej hade med sig en stereo. Ur högtalarna ekade Alice Cooper med låten School's out.
Vi ställde upp oss på flera led som i jazzdansträning och som från ingenstans kunde vi alla samma dans. Om och om dansade vi där på led. Ett hopp! En snurr! Ett ben ut. En swing med armen.
School's out. Och vi valde livet i stället för skolan.
tankar om julklappz
Hej fanz
Pratade med min syster igår som berättade att "vi inte behöver byta julklappar i år". Jag höll på att AVLIDA. Dels för att jag redan har köpt en jättefin julklapp till henne men också för att jag såklart vill ha julklappar?!? Blir så jävla förbannad när min familj helt plötsligt ska "avsluta" våra traditioner.
Jag har alltid firat jul i vårt hus med min familj och vår släkt och massa paket. Och så ska det alltid vara. Orkar inte med massa förändringar.
Jag själv är för övrigt väldigt bra på att ge paket. I alla fall de senaste åren. Tror Anton har smittat mig. I hans familj ger man nämligen jättefina och bra julklappar även TILL sina föräldrar. Man förväntar sig inte bara att få, få och få. Hans syrra och han byter också bra och fina julklappar.
I min familj har det alltid handlat om att vi barn får, får och får av våra stamceller. Medan mamma och pappa får typ en teckning och jag ger mina syskon en skalad nöt.
...Eller som min bror som gav mamma och pappa en fryst lax ett år?! Slog in den liksom. HAHAHAHAHA. Så jävla sjuk i huvudet.
Nåväl. Det jag vill säga med det här inlägget är att julen är väldigt viktig för mig och jag VILL lägga ner energi på den. Julen är ingenting man ska hetsa bort i form av stressköp men inte heller avdramatisera genom att sluta ge julklappar?!
Julen är magisk för mig. Och framförallt är den oföränderlig. När allting annat livet flyter på och tar nya former så kan väl ändå julen bestå som den alltid har gjort. Så snälla låt mig ha kvar den så.
det finns inget slut
Kräkz på den nu. Sorry att ni får ta emot min galla. Men känns lite lättare efter att ha kräkts ut lite här inne. Då har jag liksom klagat färdigt.
Ska vila nu. Och spela wordfeud. Sen blir det *nya tag*.......
fil & plugg
Idag står PLUGG i pannan på mä! Ska lämna in stora delar av c-uppsats på onsdag. Så nu är det bara att skruva upp tempot i två dagar.
Hörs i pauserna!!
hur får man det att hålla?
A kommenterar:
HP! Hur gör du och Anton för att hålla ihop så länge? Jag och min kille har varit ihop i snart tre år och allt börjar svaja och jag vet inte hur jag känner längre, helpz?
Skönaste bloggen någonsin haru, älskar vartenda inlägg! Du är grym, keep on rockin, puuusss!
HEJ A!
Tack för berömmet, sträcker på lill-hövvet nu ja. Och för frågan. Jag tror det här är en av de vanligaste frågorna jag får och jag tänker nu en gång för alla försöka reda ut det här med att vara ihop. Har väl i och för sig gjort det ett antal gånger förut så det finns risk för upprepning. Men i den här frågan är det nog bara nyttigt att påminnas om vad det handlar om. Kanske allra mest för mig själv.
Först och främst: Det är inget konstigt med att tvivla. Jag kan inte tala för alla, det finns säkert människor där ute som aldrig tvivlar och lever under mer kontrollerade känslokonstallationer i sina förhållanden. Men för mig och många jag deeptalkat med fungerar inte så. Du ska veta att det ska svaja i ett förhållande. Det där man brukar säga om att kärlek är som en berg-och-dal-bana är helt sant. Under mina sju år med Anton har jag i vissa perioder tvivlat så mycket på oss att jag tänkt på att göra slut.
Sen har det gått över. Alla är vi olika och fungerar olika men jag har alltid känt att all smärta och ångest jag haft i samband med tvivlartankar och hjärtont har varit värt det. Jag kan gå igenom sånna perioder resten av mitt liv bara det innebär att jag får vara tillsammans med Anton och känna all den lycka vi har tillsammans.
Han gör mig liksom hel på alla plan. Livet blir färggladare och jag är så fruktansvärt trygg, lycklig och varm tillsammans med honom. Men det är så klart svårt att hitta till den känslan då man är i mörkare perioder.
Sedan vill jag också tro att det blir lättare med tiden. Det senaste året har jag accepterat att allt inte är top notch jämt. Och då har det plötsligt blivit mycket mer top notchigt? Då jag inte nojar eller fastnar i att jag tvivlar eller att det svajar utan istället tänker att: "okej så här känns det nu och det kanske gör det ett tag framåt, det vet jag inte, men nu är jag i den här känslan och accepterar den" ...så tycker jag att det går över snabbare.
Men sen handlar det så klart om så mycket mer för att få det att fungera. Att leva tillsammans och ha en kärleksrelation ÄR mycket arbete både på egen hand men också tillsammans. Jag tror att man måste arbeta på relationen resten av livet. Det är inte bara att luta sig tillbaka och tänka att "jaja här kan jag bete mig hursomhelst vi kommer ändå alltid vara tillsammans".
Det är med sexiga underkläder och göra sig "fin" för varandra tycker jag är riktiga PISSRÅD jämfört med det jag i praktiken fått lära mig. Håll i er nu, för här kommer ÄNNU MER text med saker jag tror är viktiga för att få det att fungera i ett förhållande.
RESPEKT. Ååh det låter så uttjatat men jag tror nog att det är nummer 1 för att få det att hålla. Man kan inte slänga hårt i dörrar, skrika "idiotjävel" och kalla varandra för fula saker om man i längden ska ha ett fungerande förhållande. Jag tror risken för att det eskalerar och att man tappar gränser är väldigt stor då. Tillslut försvinner respekten helt och man kan i princip vräka ur sig vad som helst till varandra utan att behöva be om ursäkt. SJÄLVKLART ska man få vara arg, ledsen, förbannad och kunna säga precis som man känner, men inte för den delen tappa gränser och vara omänsklig mot den man egentligen älskar mest av allt.
ÄRLIGHET & TILLIT. Också uttjatat i frågespalter. Men vad innebär då ärlighet? Att berätta om precis varenda tanke man har och avslöja allt man någonsin varit med om? Nej. Jag tror att det snarare handlar om att vara sann och shyst mot den man lever med och visa att man går att lita på. Inte ljuga och smussla. Istället säga som man känner och försöka hitta lösningar tillsammans. Med ärlighet kommer tillit och med tillit försvinner också störiga problem som svartsjuka och avundsjuka.
För mig har nog tillit varit och är den svåraste biten. Och det är svårt och asläskigt att släppa kontrollen och låta någon annan ta sitt hjärta i sina händer och hela den grejen. Men vad är alternativet? Att gå omkring och misstänka att den man älskar mest i hela världen vill en något ont? Vad för gott leder det till? Det går aldrig att förbereda sig på ett krossat hjärta. Det kommer göra lika överjävligt ont ändå. Så att släppa kontrollen, våga lita och lämna ifrån sig hjärtat är nog det finaste och viktigaste man kan göra i ett förhållande.
ATT VARA ETT TEAM. När nykärheten lagt sig och vardagen tar form har det viktigt för mig att ha en kompisgrej att falla tillbaka på. Att vara ett team är att "jobba" tillsammans. Med detta menar jag inte att man ska göra allt tillsammans, utan det kan snarare handla om att pusha Anton till att gå ut eller träffa sina vänner eller resa för att HAN mår bra av det. Vilket gör att jag mår bra. Och såklart i omvänd situation också. Det kan handla om att hålla varanda om ryggen, försvara varandra, hitta på saker ihop, trösta, skratta tillsammans, planera framtid osv. osv. osv.
Att helt enkelt vara riktigt jävla bra kompisar och hela tiden lyfta varandra.
– Kom ihåg att ett förhållande ska inte dra ner en och göra en mer olycklig än lycklig!
PRATA & LYSSNA. Prata, prata, prata. Diskutera och våga säga hur det känns. I början av vårt förhållande fanns en del kommunikationsproblem, vilket enbart ledde till bråk och åter bråååååk. Sen upptäckte vi pratandet. Ibland måste man planera in det här med att prata. Ha som ett litet möte typ.
Låt säga att man bråkat om exempelvis städningen i flera månaders tid och kommer INGEN vart. En grej kan då vara att sätta sig ner med papper och penna och förklara grundligt hur det känns och hur man upplever det. Om man har problem med att förklara kan man typ rita. Kanske känns väldigt new age -aktigt, men det är jävligt bra. Men för att prata krävs det också att man LYSSNAR. Också en grej jag ibland har problem med då jag är av en bestämd natur och går omkring och tror att jag hela tiden har rätt. Men så börjar jag plötsligt lyssna och inser att mina tankar inte alltid är de rätta. Och så möts man där på mitten någonstans. Planerar in städning 1 gång i veckan och har det lite renare än vad ens partner vill och lite smutsigare än vad man tänkt sig från början. Hursomhelst är båda parter gladare och det är väl ändå det viktigaste.
VAD GÄLLER SEX ...och hela den grejen så tror jag bara att man ska försöka slappna av och tat' som det kommer. Såklart jättesvårt när man känner sig osugen och stressar upp sig kring det. Då blir det oftast värre och sätter "spärrar". Men jag tror på mycket närhet och kravlöst mys och den grejen. Sen är det olika hur viktigt man tycker sex är förstås. Med risk för att mina föräldrar läser detta tänker jag inte gå djupare in på denna grej........ Förutom att säga: Släpp kraven.
Nåväl. Detta blev ett väldigt långt inlägg och det finns säkert massvis med grejer jag glömt eller inte tänkt på just nu. Men jag hoppas att detta svar kan hjälpa en del oroliga själar där ute. Men jag kan liksom aldrig säga hurvida folk bör göra slut eller inte. Det måste man såklart känna själv. Och det tror jag man i slutändan också gör.
bilderna
Här är bilderna som jag köpte på Beckmans julmarknad. Det är fyra stycken olika diamenter uppifrån. Gjorda av Carl Rapp. Hoppas han googlar sig själv och blir glad av min lilla marknadsföring här hihihihihiihihihihi.
Jag älskar de!!! ÅH jag vill göra så mycket med lägenheten nUUUuuuuUuu. Vi har ju en så himmelens fin GRUND i denna lägenhet. Jag älskar planlösningen, betonggolvet och de vita grovputsade väggarna. Loftet med. Älskar varenda liten lampknapp också.
...Men sen kommer vi till möblerna. Gillar vår orangeafåtölj som vi klädde om. Och vårt horn. Soffan är ju en jävulskt svenssonsoffa MEN jag älskar mjukheten och tillbringar ju typ 12 timmar om dan i denna soffa så där går faktiskt det praktiska före snyggheten. Däremot behöver vi en ny låg byrå, en roligare matta till både köket och vardis.
HÄR kan ni se hur det typ ser ut i lägenheten nu. Fast bara i vardis. Tror jag ska ha bilder på köket osv. någonstans i blöggehn men hittar de ej nu.
Har ni tips på inredningsbloggar ni tror jag skulle gilla äre bara att länka loss i kommentarsfältet.
sökes: guldramar
Kör på guldtröja och lila läppstift idag. Tillbringade 45 minuter i badrummet för att prova olika läppstift och blanda dem? Detta istället för att plugga. Sen var jag på Beckmans julmarknad en snabbis och köpte en present och fyra tavlor. Vet inte riktigt var jag ska ha tavlorna bah. Har mycket väggyta men tycker det känns läskigt att sätta upp något. Har liksom vant mig vid vitt vitt vitt på många av våra väggar.
Samtidigt tycker jag det är fruktansvärt tråkigt. Älskar ju myspys! Men hatar ogenomtänkt myspys. Skulle vilja inreda lägenheten lite mer som Ace Hotel. Med uppstoppade fåglar och trä. Fast ändå industriaktigt. Älskar industristilen blandat med mys.
HATAR shabby chic. Och typ orientaliskt.....
OBS! Inte hos andra. Hela mitt föräldrarhem är ju shaby chic. Men det passar ju där då det är en herrgård osv.
Jaja. Ska sätta upp fin-tavlorna snart så får ni se. Måste försöka hitta guldramar som inte är svindyra bara. Tror det finns på erikshjälpen i Sundsvall. Alla second här i Stockholm är ju så sinnessjukt dyrt?!??!
morning has broken
Drömde inatt att jag var i Californien och åkte båt med E-type. Var jättetrevligt, förutom att halva båten gick under vatten så att jag var hela tiden blöt från midjan och nedåt.
Vad kan vi dra för slutsatser från denna dröm? Jo, att jag såg på Så mycket bättre igår och att jag har mens.
Fyfan vad ont jag har i magen nu. Ska ta mina pheta naproxen och försöka plugga ändå. Sen hoppas jag på att kunna gå på Beckmans julmarknad. Vill så himmelens gärna köpa en tavla!!!
Vill aldrig vara ensam
Sorry för dålig update. Har ikväll haft en sån mysfest med Frida, Johanna, Carro, Jerker, Hence & Anton. Druckit baileys och spelat Orangino. Älskar mina vänner så mycket??? Jaja ska sluta tjata om det.
På iPhonen finns massa kuliga funktioner, använder bland annat funktionen "världsklocka". Det känns nämligen så tryggt att veta att människor i new york och hong kong är vakna när jag inte kan sova. Får mig att känna mig mindre ensam i natten typ.
Godnatt.
demokratisk antidemokrati
Har under förmiddagen suttit och följt nyhetsrapporteringen från nazistdemostrationerna och motdemostrationerna i Kungsträdgården och i Gamla stan.
När jag ser bilderna som Aftonbladet publicerar på unga vita män i typiska facistkläder som beiga byxor och svarta tröjor börjar jag rent instiktivt svettas. Jag mår rent kroppsligt dåligt. Många av dem ser ut att vara i min egen ålder och jag kan inte låta bli att fundera på vart dem befann sig under historielektionerna på högstadiet?
Såg de aldrig Schindler's List? Fick de aldrig höra om massgravar, ihjälgasning, splittrade familjer och getton? Har de missat hur 50 miljoner människor dog som direkt påföljd av nazismens aktioner?
Jag mår så fruktansvärt illa av det här. Samtidigt tycker jag att det är bra att nazisterna trots allt tillåts demonstrera. Vi lever i en demokrati där även antidemokratiska åsikter ska få höras och lyftas. Vad har vi annars kvar? Var drar man gränserna för vad och vem som ska få höras i en demokrati? Det är inte olagligt att vara trångsynt.
Framförallt är det viktigt att de får höras av anledningen att det ger de mindre material till den ständigt uttjatade "martyrrollen", men också för att det är så fruktansvärt viktigt att vi blir påminda om att det trots allt bara var 70 år sedan andra världskriget och att vi hela tiden måste förstå att det kan hända igen och därför göra allt i vår makt för att inte låta det ske. (Även om jag önskar att den påminnelsen skulle ske på annat sätt).
Det är viktigt att hela tiden ta den här diskussionen. Att våga uttrycka att invandringen i Sverige kanske inte fungerar ypperligt på alla plan. Men att Sverigedemoktaterna (som utåt sett tar "avstånd" från nazismen) med sina stämplar om "äkta svenskhet" och antidemokratiska åsikter inte ger någon lösning. Deras politik drar oss snarare mot ett samhälle där vi gör skillnad på männsikor, raderar tankar om "lika värde", låter nödställda människor leva kvar i misär och framförallt tar vi ett steg 70 år bak i tiden.
Vi får inte glömma att varje politiskt parti i Sverige HAR en integrationspolitik som hela tiden utvecklas och diskuteras, om än allt för sällan i offentligt ljus.
Förutom fler diskussioner i media är motdemonstrationer såklart också viktiga. Och därför är det så otroligt pissigt att det så lätt urartar. När en liten del av motdemonstrationen med gömda ansikten, knallskott och kastade flaskor ger bara nazisterna bara mer att gå på. Skulle hellre se en genomfredlig massiv svinstor demonstration där vi minns allt det fruktansvärda nazismen orsakat och att vi visar på ett fredligt sätt att den aldrig aldrig kan få fäste på samma sätt igen.
Samtidigt är det såklart förståeligt att dessa åsikter väcker starka känslor. Det är svårt att hålla sig lugn när människor förespråkar så vidrig, trångsynt och antidemokratisk människosyn.
Då jag inte är där och motdemonstrerar så vill jag att vi i alla fall att vi här i min blogg tillsammans påminner oss om det nazismen orsakat och att vi aldrig aldrig får låta de här människorna få rätt.
rysk style
Min kompis AMANDA COLLDÉN är äntligen i Stockholm (hon flyttade till Göteborg i våras) och nu ska vi träffas på Caliente för middag! Jag är rysk stylad kvällen till ära.
Och sjukt stressad.
Ps. Håller på både Robin och Amanda ikväll, spelar inte riktigt någon roll vem av dem som vinner. Eller ja, Robin kan få vinna så slipper Amanda ge ut den förjävligt dåliga vinnarlåten som första singel Ds.
pendlar till skoliz
Ska sitta och jobba med c-uppsatsen hela dagen tänkte jag. Intalar mig själv att det är kul. Och försöker komma ihåg att skolan inte är på liv eller död. Det är trots allt bara skolan! Någonting jag själv valt att gå.
Herregud. Bort med ångesten nu HP.
filgurl
Här sitter jag och äter fil och är allmänt graciös. Förbannad är jag också, eller mer ledsen kanske. Jag hade ju förberett mig på att vakna upp till ett vinterlandskap, men vaknar till snöblandat regn och grå himmel.
Buhu. Buhu.
OJ vad ni reagerade över att jag flyttade hemifrån så tidigt? Trodde det var allmänt känt bland mina läsare. Har ju liksom skrivit och förklarat det förr. Men för att stilla era chockade hjärnor så säger jag det igen:
Jag är uppvuxen på en gård fyra mil utanför Sundsvall. När jag började gymnasiet låg skolan inne i stan. Istället för att behöva åka buss eller med pappa fram och tillbaka varje dag så fick jag ta över min brors lilla etta mitt emot skolan när han flyttade till större. Det var mina föräldrar som köpte denna lägenhet, men i Sundsvall kostar en etta typ ingenting.
Även om jag sov hemma hos mamma och pappa ofta så hade jag så jävla kul i den där ettan. Tänk er själv att vara nyss fyllda 17, bry sig lite om skolan, ha nya kompisar och ha en egen lägenhet? Jag, Linso, Frida, Sara och Anna hade ofta extremt skabbiga förfester och sova-över-fester. Frida bodde hos sina föräldrar i lägenhetshuset bredvid så vi kunde gå över till varandra lite som vi ville.
ÅH vad jag saknar det.
...Eller okej, Frida bor ju på andra sidan vitabergsparken nu så att vi kan ju fortfarande gå över till varadra när vi vill. Men det är inte riktigt samma sak nu. När man har sambo, jobb osv. Undra om livet någonsin igen kommer känna så nervkittlande, nytt och spännande som det gjorde då man var 17?
svarar på veckans frågor
Amanda om Hantons middag: Jag vet att du har svarat på den här frågan förut men jag kommer inte ihåg vad du svarade eller i vilket inlägg du svarade! Var nog längesen. Vilket videoredigerarprogram använder du? :) |
Svar: iMovie!! !!! !!! !!!
|
Katja om IKVÄLL:: Vem är det på bilden? :) |
Amanda om vi tittar i arkivet: Tjabba tjena Hanna! Jag vill fråga dig två saker. 1: Hur blev din blogg känd? 2: Hur kan man få fler läsare till sin blogg, utan att koppla bloggen till ansiktsboken och få vännerna att läsa? tipssss? :) |
Svar: 1. Skrev personligt och la ut fula bilder på mig själv. 2. Skriv bra och ha stora bilder. Hjälper också om man är snygg alternativt riktigt cool. Eller provocerar. Lycka till!
|
Anonym om vi tittar i arkivet: du borde ha svart hår!!!! föresten vilken linje gick du? samhäll? :) |
Svar: Haha nja, tveksam till svart hår igen. Jag gick Estetiska programmet med inriktning teater.
Hanna (ja, jag heter faktiskt det) om vi tittar i arkivet:
Måste först säga som alla andra, du är så jäkla snygg!!
Det andra jag skulle säga minns jag inte.
Har du någon gång varit korthårig?
Svar: Tackar!! Nja, BARA SOM BEBIS. Hade dock robyn-frisyr i ettan och tvåan på lågstadiet.
vi tittar i arkivet
lugnet före stormen
Men det här är bara lugnet föra stormen. För ni vet väl att det ska bli storm inatt?! Och det ska tydligen komma SNÖ. Som jag längtar! Var längesen jag längtade så här mycket efter snö tror jag? Är van att ha snö i november och nu är vi snart inne på halva december och inte en snöflinga på marken här i Stockholm? Så ojuligt och omysigt att klockerna stannar tamefan.
Nä nu ska jag jopppaaaaah.
alltså
Apropå det har jag hjärtklappning nu. Hade det förut idag med. Och förra veckan någon gång. Ni vet då man plötsligt känner hjärtat slår HÅRT och typ ojämnt? Är så jävla obehagligt??? Tror hela tiden att hjärtat ska sluta dunka plötsligt och att jag ska dö.
Men det brukar jag inte göra. Jag brukar överleva. OCH SKRIV INTE MASSA SAKER NU SOM SKRÄMMER UPP MIG.
Ok. Ska sluta vara ängsklig och återgå till skrivandet. Har vi tur så är jag i säng innan klockan 02.00 :-)))))))))
apropå gråta.
just nu
Så här ser det ut just nu. Kom nyss hem och ligger i soffan. Pluggmarathon om en timme. Men jag är så trött, så trött, så trött. Ska nog ha mens vilken dag som helst. Är frutansvärt nära till gråt hela tiden. Började grina då jag kom hem och såg att Anton hade städat???? HAHA???
Grinade då jag inte förstod ett dataprogram förut idag. Sätter 500 spänn på att jag inom några timmar kommer ha grinat igen.
...Tur att jag gillar att grina. Tycker det är förlösande osv. Har nog alltid varit lite av en lipsill.
Nirå? Finns det någon av mina läsare som har LÅNGT till tårar? Tycker de tär väldigt intressant med människor som aldrig gråter. Finns det någon där ute som inte har gråtit under hela 2011? HUR KÄNNS DET? Vad gör ni då ni är ledsna???
jag å blair
God moorning minions.
Funderar på att ta taxi till jobbet. Bara för att leva mig in i rollen fullständigt. Fast skulle Balir någonsin åka skabbig taxi???? Aldrig. Jag får ringa efter en chaufför och en riktig bil.
Mamma! Pappa! Mina syskon! ALMA!!!! Antons familj! SNÖ. Linso! Julbak. Osv. osv. osv.
det här med att vara beroende av vadsomhelst
God kväll
Har suttit och pluggat konstant sen jag kom hem från jobbet. Detta bortsett från en middag- och desperate housewives paus.
Det börjar lossna lite med c-puppsatsen i alla fall. Skriver bara ner det jag TROR passar. Sen får jag rensa osv. Kommer se ut så här ett tag fram över här inne. OM jag blir klar i januari kommer jag fira så sinnessjukt mycket att jag måste läggas in.
Alltså för att jag har dansat sönder benen eller nåt
Hatar knark osv. (JA ALKOHOL ÄR OCKSÅ JÄTTEFARLIGT...)
För tur nog har det aldrig blivit jättesuperviktigt med alkohol i mitt liv. Men det är klart, tanken av att plötsligt sluta tar ju emot. Och det är ingenting man bör vifta bort och försvara med någon slags medelhavstänk om rödvin som är bra för hjärtat.
Jag tror att det finns en fara när det går så långt att saker man tycker är viktigt i livet börjar byta plats med varandra. Plötsligt hamnar familjen längst ner. Att gå ut högst upp. Att sitta hemma och kolla på teve går inte ens längre. Det kryper i kroppen. Man måste ut. Vin, vin, vin. Event här. Ett event där. Spänning. Sysselsätta sig och inte tänka.
Det är ju så lätt att åka dit. Att det smyger sig på. Att man börjar leva för att gå ut. Som blir förknippat med alkhol. Som blir förknippat med knark. osv. osv. Sen bah: DÖD och HEJDÅ.
Jaja. Lätt att sitta här lycklig och vifta med lill-pekpinnen. Kan ju säga så här: Om Anton dumpade mig i morrn skulle jag FÖRMODLIGEN gå ner mig totalt. Kanske börja gå ut varje dag. Kanske knarka. Hoppas inte, men vem vet egentligen. Hur som helst har jag känslan av att det skulle bli ett stort hål som behövde fyllas med något. Nummer 1 på vad som är viktigt i livet skulle ju plötsligt försvinna och något annat skulle behöva ta platsen. Och när man mår så dåligt att man inte orkar med sina egna känslor är det nog svårt att stå emot enkla vägar.
Så jag har förståelse. På ett sätt är jag ju fullkomligt beroende i dagsläget, av just Anton. Och han av mig. Skillnaden mellan att ha en väl fungerande relation där man vill vara med varandra och att knarka är väl kanske att kärlek i en relation inte är direkt giftig eller i slutändan dödlig. Det lyfter upp snarare än att bryter ner.
Jaja. Hursomhelst. Det är med knark och alkohol hörrni, en så sjuk sak man reflekterar alldeles för lite över.
Hantons middag
Ska förresten från och med nu alltid kalla mig och Anton för Hantons. The Hantons. Presentera oss så överallt, göra gemensam mailadress, skylten på dörren osv.
Sakta men säkert skall jag påbörja denna process. Så att Anton ej anar något. Vi ska bli The Hantons med hela svenska folket.
Nu signar den ena delen av The Hantons ut.
krönikan
HÄR hittar ni den. På sida 45.
apelsintjejen
Sitte på jobbe å äte apelsin ja. Njute av varje tugga eftersom jag valde den perfekta sinen. HAHA vad kul om jag började försöka vara lite "söt" och kallade apelsiner för "siner" precis som barn kallar kaninen för "ninen" och kaniner för "niner".
Nåväl. Vart var vi? Jo. Apelsinen är ljuvlig. Valde den som va mest rund och hade små "porer". Det är min kompis Adam som har lärt mig det. Han jobbar med frukt på Willys. Tänker alltid på hans röst då jag står där i fruktdisken och väljer "Den ska vara rund... och ha små porer".....
MEN FAN nu frågade Cissi om hon kunde få en klyfta. Suck. Jaja. Ta en. Bra. Gör det. Ville ha hela. Men ok.
en till sida att gilla....
tillbaka på jobbet
God morgon
Guess who's back at work????? It's me Pee! HanaPee!
Blev så glad då jag insåg att jag hade SEX luckor att öppna på min chokladkalender här på jobbet. Smällde i mig allt på en gång. Chokladen var som den brukar vara i chokladkalendrar. Liksom... tysk. Halvmörk. Min dröm är att någon gång i mitt liv äga en chokladkalender med KINDERÄGGSCHOKLAD.
Finns det ens?! Måste googla.
Ja! Titta! Det fanns! ÅH!!!!! FATTA DRÖMMEN!!!!!!!
var hälsad
Nu sitter man nyduschad och go, naken i morgonrocken jag snodde från Nynäs Havsbad. Ni var några som var riktigt uppmärksamma och såg detta på nån bild för ett tag sen.
Ok. Man FICK ta med sig den. Stal den alltså ej. Blev nervös.
Är inte den som stjäl. Har liksom aldrig snattat i hela mitt liv? Förutom en mössa från h&m en gång då jag var 14. Men det var med ovilja, jag glömde helt enkelt betala den och jag började grina då jag upptäckte det. Kände mig som en så dålig människa.
Ok, har snott ett sexpack folköl på en mack för nåt år sedan. Men jag var svinfull och kommer inte ihåg det. Men de lär ju ha det på övervakningskamera någonstans *sätter på mig solglasögonen & skinnjackan och rycker lite i kragen samtidigt som jag spottar ut ett tuggummi*.
....
(Det med folkölen var ett "skoj" om mamma eller polisen läser).
– Jomensaaatt jorååvarsch. Mår rätt bra. Trots PMS-tid så mår jag bra. Mycket är nog Antons förtjänst just nu. Han är så fin mot mig när det är tungt. Köper julmust och överraskar med lussekatter. Håller om och tröstar. Pussar och gör shower som får mig att skratta när jag är på g att grina. Så jag överlever. Skönt att ha nån som lyfter mig hela tiden liksom.
hanapee fanpage
Nu vilar vi från puppsatsen ett tag. Istället fokuserar vi på min FANPAGE på FACEBOOK. Ni är ju många som frågar mig saker om och om och om igen. På min fanpage svarar jag alltid inom 24 timmar. Idag delar jag med mig av mina bästa julklappstips. Då och då kommer det upp små musiktips osv. Sånt som inte alltid hamnar på bloggen.
HÄR hittar ni till fanpagen.
buhu
Tänkte så att ni alla får en inblick i att det ÄR saker att göra och inget "omotiverat" klag från min sida.
Jag är medveten om att jag absolut har "hjärna" till att skriva en C-uppsats. Det är ju inte skitsvårt. Men det krävs att man disponerar tiden rätt. Och just nu känns det som om tiden inte räcker till jobb OCH denna uppsats. Sen måste man få vila lite emellan för att hjärnan överhuvudtaget ska fungera. (Tackar dock gudarna för att jag har en så jävulskt förstående och bra chef som Josefin som ger mig så fria tider till jobbet).
...Som att det skulle lösa något liksom?
Nästa vecka, den 14:e december, har jag första deadline.
pendliz
Har för övrigt börjat missbruka "blureffekten" på Instagram.
Viktigt på riktigt
Jag har följt bloggen Våra Skitungar sen april i år. Jag har länkat till den förr och jag tycker att det är en sån himla viktig blogg att jag faktiskt BER er att läsa den. Om det är något jag inspireras av så är de dessa grymma jävla supermänniskor som startat projektet.
Enkelt berättat handlar bloggen om unga Emma och Therese (som jag fattat det är det mest Emma som skriver) som har räddat 14 gatubarn i Uganda från gatan och från ett vidrigt barnhem med en "Director" som slog och utnyttjade barnen. Nu bor de 14 pojkarna i ett hus i Uganda med Emma och Therese (och fler personal) och får rena kläder och mat varje dag. Dessutom får de gå i skolan!
Jag har gråtit och skrattat till den här bloggen och nu är den faktiskt en del av min C-uppsats. Den har verkligen fångat mig!??! Tror det handlar om att Emma skriver på ett BRA och roligt sätt. Och att jag får se en del av världen och en verklighet låååångt bort från min ur ett perspektiv jag aldrig annars skulle ha fått sett den.
Nu behöver Emma och Therese pengar. Jag själv skänkte precis 200 spänn, men totalt kostar det 14 808 kronor i månaden att driva detta barnhem. Så som ni förstår behöver de all hjälp de kan få. Om ni också vill känna er lite mer som superhjältar tycker jag att ni ska läsa bloggen, lära känna dem, och sen förhoppningsvis vilja skänka en summa.
HÄR kan ni läsa kostnaderna.
Fan hörrni. Om man ändå var en liiiite mer modig och uppoffrande människa. Tur att det finns andra som vågar lämna soffhörnet.
Kvällens kommentar:
lazer me
Här står jag och lasrar sönder Anton då han fotar. Jag trasslar alltid in mig i vår stege när jag är lite exalterad och ska berätta något för Anton. På den här bilden såg jag att han skulle fota och slängde ner armen och huvudet lite elegant. Men annars har jag oftast huvudet MELLAN trappstegen och benen knytna tre varv runt den. Samtidigt som jag berättar min historia.
Nåväl. KUL att ni gillade förra videon. Älskar er för det! Känns bra att bah FUCK YOU:a loss emellanåt. Vara en riktig kaxare utan hejd.
Känner mig kaxig och cool i följande situationer:
- I grå luvtröja med luvan på
- Alltid i mörka solglasögon
- Tuggandes på tuggummi
- När jag går riktigt snabbt och bah "ursäkta har bråttom"
- Ofta när jag spelar skivor och sätter på nå tungt
- När jag får skriva autografer till er och folk runtomkring bah "omg äre där en kändis på någe vis????" :-O obs! kan dock vara upplagt för okaxighet när nån berättar att jag "BARA bloggar"
- När jag kommer hem och har blivit blöt i håret av REGN
- Gå på stan med mitt gäng på led...
- Varje gång jag skriver in min postadress (BOR LIKSOM I STOCKHOLM!! ........)
- När jag får berätta att jag fick högsta betyg på min förra mardrömstenta! (som nu)
- Då jag sätter dit någon med ett bra jävla argument
säger bara en sak...
Hoppas ni lyssnar.
i found a way to let youu iiiiin
För några år sedan krisade det mellan mig och Anton. Jag minns hur vi satt i bilen på väg ut till hans stuga och jag hade min dåvarande minidator i knäet. Så var den här låten ny. Jag hade hört den någon gång tidigare och laddat ner den. Så spelade jag den högt i bilen från min dator. Kanske lite cheesy så här i efterhand. Men det var så är jag en person som lever för "känsliga" ögonblick.
Hur som helst så kommer jag i håg hur det, bara några rader in i låten, kändes som att hela världen stannade upp och hur jag fick något slags religöst uppvaknade?! Allt kändes så jävla självklart plötsligt. Att det skulle vara jag och Anton. Det fanns inget annat. Jag tittade på honom och ungefär i samma ögonblick som Beyonce vrålar "I ain't neeever gonna shut you oouut" var jag hundra procent säker på att vi skulle klara oss och att allt så skulle ordna sig.
Och det gjorde det ju. Sedan dess kommer det här alltid vara världens bästa kärlekslåt och den enda jag aldrig tröttnar på. Inte ens efter tusen miljarder lyssningar.
Persson
en get som heter stjärna
KOLLA! Hittade denna vackra stjärna för hela 399 kronor på Bolagret. Tänkte att "jaa en pappstjärna kan väl inte kosta mer än en hundring" men så i tjejen i kassan bah: "399 kronor tack".
!??!?!?!?
lajvblogg: Vad blir det för mat?!
ett paket till lilla jenny och en tipsvinst till hedin
Nåväl. Plugga kan jag göra hela dan i morrn. Nu har jag "piffat" upp mig med mitt lila läppstift från MAC och tänkte "ut å göra stan". Jag ska köpa en julstjärna. Blev så inspirerad av Antons syrras SVINSTORA julstjärnor igår och ville kräkas på vår lilla ljusstake när jag kom hem.
Håller tummarna för att Bolagret eller Åhléns har dessa stora julstjärnor. Orkar ej ta mig någon annanstans. Ska också försöka leta juuuuuuuulklappar. Har bara köpt en än så länge. Till Alma. Finns inget bättre än att köpa presenter till en treåring :') Finns så mycket kuligt som inte fanns när jag var barn.
JAJA, MÅSTE RUSA NU.
Ska vi Lajvblogga ikväll då jag lagar mat förresten? Runt 18.00 i sånna fall. Vad tror ni?
vaaaaaken
Ni var många som frågade var tröjan kom i från och då kan jag avslöja att jag köpt den på COS på Biblioteksgatan. Militärjackan jag hade på mig i torsdags köpte jag på en liten militärbutik i New York. Så nu veeeet nii deeeeet.
Mår mycket bättre idag förutom halsen. Men den brukar ju alltid kännas värst på morgonen.... *äR poSiTiv* Klarade av ett glöggmingel igår och ett glas cava med Carro. Var myz. Så här såg det ut:
nuså!
Sådär ja! Har sovit i princip hela dagen. Och nu är allt öron- och näsont borta! Bara lite halsont kvar. Tror jag behövde sööööömn.
Antons storasyster har glöggmingel nu som jag ska hasta iväg på. Har sminkat över finnarna och ska bara hitta en byxa som passar.
finnarna<3
Så här ser jag ut då jag är osminkad och sjuk. Tycker jag ser så jävulskt osvensk ut. Typ lite som en eskimå kanske? Jaja.
Jag har så länge jag kan minnas haft bebishy. De här hormonfinnarna alla pratade om i sjuan fick aldrig jag. Hade nog inga hormoner alls på den tiden när man tittar på min övriga kroppsliga utveckling.
Men några år senare fick jag ju bröst och hela den grejen. Men aldrig finnar. Bara nån enstaka som jag "klämde fram".
De två senaste månaderna har det sett annorlunda ut. Har kanske 5 finnar nu. VILKET ÄR JÄTTEKONSTIGT? Hela min kropp känns jättehormonig i två månader. Är liksom flottig på ett helt annat sett? Flottigt OCH torr. Jag har gjort säkert fem graviditetstest så jag är inte gravid.
Det enda annorlunda som har hänt de här två månaderna är att jag varit väldigt buzy och upptagen. Jag har haft sjukt mycket att göra. Men kan man få finnar av stress? Känns också konstigt. Och vissa dagar har jag ju inte alls varit stressad.
Jaja. Har ju nåt att göra om kvällarna i alla fall *klämmer freneteiskt med småfingrarna*.
schuuuuk
Jaja. Det bästa med att vara sjuk är att det blir mycket "Hem till gården" och "Sjunde himlen" idag. MMMmmmm älskar för- och eftermiddagstv.
Kvällen i picz
Adde förför....
Cool-tjejen står å softa vid dj-båse...
Var en svinrolig kväll. Roligast var nog buggen till walk on life eller min och Kattis utstuderade och välkoordinerade dans. Är dock omänskligt trött nu. Känns som om jag behöver sova 10 timmar i tre dygn. Jobbar dock i morrn. Men det känns kul att gå till jobbet nu då jag blivit teambuildad. ÄR SÅ JÄVULSKT PEPP PÅ Å GÖ TIDNING!
NU: Somna till ljudet av kulsprutor och walkitalkies *battlefield*.
fixa å trixa
En väldigt bred arm. En väldigt smaaaaaal.
Är helt oförstående till varför jag bloggar nu? Jag ska liksom hinna sminka mina ögonbryn, fixa håre, måla små-naglarna, få på nån slags outfitta och bränna skivor på det, PÅ 30 MINUTER.
Kommer ej hinnna hhahahahhahahah!!!! *stressigt psykbryt*
Behöver oavsett inte fixa håret med tanke på att det är STORM ute. Jag är livrädd. Alltid varit rädd när det blåst mycket, har ju så lätt skelett och kan därför dras med i vindar.
Nåväl. Ska bli så sviiiinkul ikväll. Kanske speciellt kuligast att hänga med kompizarna och se Oh My! men att spela är också kul förstås.
JAJA, ville bara säga hej till världens bästa fanz. HEJ!
