jag vill tro på gud, typ
Den senaste tiden har jag funderat en hel del på det här med kristendom och gud. Tror det började med att jag ett avsnitt ur Jonas Gardells programserie "Åh herregud". Sedan skrev jag ett inlägg där jag var nyfiken på hur dubbelheten med kristendomen egentligen fungerar? Jag fick flera svar och det fick mig att fundera ännu mer. Sen pratade jag med två stycken som är kristna, vilket fick mig att mer och mer lämna min gamla, egentligen aldrig valda ståndpunkt som ateist.
Min pappa och brorsa är väldigt vetenskapliga av sig. Pappa är nog den smartaste och klokaste personen jag känner och han kallar sig ateist. Inte bara lite slarvigt sådär, utan han är väldigt påläst inom ämnet och står på humanisternas sida.
Min mamma däremot är lite "trollsk" och "andlig" (som 70-talets rödstrumpor ofta är). Hon är inte kristen. Men tror på Något.
Jag är inte döpt. Jag är inte konfirmerad. Jag har varit i kyrkan kanske sammanlagt 10ggr under mitt snart 22åriga liv. Och detta endast under skolavslutningar och julspel.
Jag har aldrig blivit informerad om vad Kristendomen är. Jag har aldrig förstått hur stor del av människors liv denna tro kan vara. Jag har inte sett något syfte och jag har bara bett till nån gubbe på nåt moln i kris-situationer. Och när min katt dog kändes det skönt att tänka att han var i "katthimlen".
Det är ungefär min erfarenhet av gud och tro.
Men.
Någonting har hänt inom mig. Flera i min närhet håller på att skratta ihjäl sig då jag den senaste tiden in i samtal smygit med att "Hörrö... ...jag funderar på att bli kristen jag..".
Jag har helt enkelt blivit intresserad av att tro på någonting.
Nu vet jag inte om det här handlar om att jag just ska bli kristen, muslim, katolik eller jude. För mig handlar den här lilla upptäckten om att jag som människa behöver TRO. Jag behöver ett hopp, jag behöver kärleksbudskapet. Jag vill lägga lite av ansvaret på någon annan.
Låter det konstigt? Om jag säger såhär då;
Min livssyn handlar om inställning. Du bestämmer själv vem du vill vara och hur du vill leva ditt liv. Visserligen har vissa fler förutsättningar än andra, men det om något ska ju sporra en! Kort och gott grundar sig livet på HUR MAN TAR DET.
Jag vill vara positiv. Jag vill se glädjen i allt. Även det positiva i att vara ledsen och må dåligt vill jag se. Det här är inte så lätt. Men det går ofta. Och varje gång jag klarar det, är det en underbar känsla. Att få vara genuint glad och lycklig.
Att se det vackra och fina i världen.
Det här är något som gärna koppas ihop med nån slags "dumhet" och naivitet. För komedi kommer alltid vara lite fulare än tragedi i människors ögon. Du är mer djup och har mer kontakt med dina känslor om du lever ditt liv i "Moll" sägs det.
Jag menar att det är precis tvärtom. Jag har varit ledsen och mått som en uppspydd bajskorv, jag har superkontakt med alla inre känslor, jag har lyssnat på dem så många gånger att jag nu kommit till en punkt då jag minsann tänker välja vad jag ska lyssna på. Och för ett lite mer roligt liv väljer jag tankarna om att "jag klarar det!", "det här går bra, och om inte så gör det inte så mycket" osv.
Som med så många andra finns det ofta en sinnessjuk oro inom mig. En oro över det mesta. Jag är helt enkelt en ganska ängslig person. Detta kan jag med hjälp av mina val av tankar välja bort. De tanka som kommer till pass då är de om att jag inte kan ansvara för andra. Jag kan inte styra världen eller andras totala liv genom mina tankar eller ord. Så funkar det inte.
Så hur gör man då? Hur klarar man av den känslan?
Jo, kanske tänker man att det ordnar sig.
...Och där! Där mina vänner! Där fyller denna gudatro ett hål i mig.
Efter att ha hört, lyssnat och pratat om tron på gud, så känns det som att grundbudskapet i detta är precis det jag pratat om ovan. Att se det fina i världen. Att ta vara på kärleken och att älska alla.
Jag vet inte om man behöver en gud till allt detta, eller om det bara räcker att Tro. Tro på kärleken, att allt ordnar sig och på sig själv.
Och kanske väger de negativa sakerna med religon över? Som när det blir till politik eller används till konstiga avsikter. Som när religion bejakar hat, förtrycker oliksinnade, pratar om synd osv.
Jag vet inte. Allt jag känner är att jag vill tro. Tro på himlen. Tro på att allt har en mening. Tro på kärleken. Tro på att något vakar över mig. Tro på att det ordnar sig.
kunde inte sagt det bättre själv...
Buddhism hanna! Det är den religionen jag har mest lika värderingar som. Den är enkel men samtidigt så självklar. Läs på lite o se vad du tycker :)
Låter klokt! Ibland skulle jag också vilja tro på något...Men bara så du vet, man kan inte konvertera till judendom om man inte är av judiskt blod ;)
Va kul Hanna att du börjar tänka lite djupare! Jag själv började tänka lite djupare för 4 år sedan och valde då att konvertera till muslim. MIn familj har aldrig varit troende så att trå på Gud var helt nytt för mig. Men vilken skillnad på livskvalite! Jag tror på att min Skapare vägleder mig och belönar mig utmed mina handlingar. Varför jag inte valde kristendomen var helt enkelt för att det är för flummigt. Vilken kyrka du än går till så kommer du få olika svar på vad treenigheten är (som ingen egentligen förstår eller kan förklara) och hur man ska tro på Gud. Många präster säger: Jaa, jag hade väl lila gärna kunnat vara jude eller muslim men min familj var kristen så.. Medan islam har en så konkret religion där allt det logiska finns. Gud har Skapat och oss vi ska dyrka honom, och hur skulle han göra det utan att förklara för oss hur vi ska dyrka honom? Islam lär hur du ska dyrka Honom från grund och botten och islam har svar på allt. Hoppas du hittar din väg.
Du kan börja tro på Kosmos som jag, läs boken "Kund hos Kosmos" av Bärbel Mohr.
"Happiness in intelligent people is the rarest thing i know." - Ernest Hemingway
Men du har absolut en poäng, och jag förstår. Och du är bra. Puss!
Man behöver väl inte tro för att vara lycklig?
Eller jag kanske inte fattade rätt.
Jag är iallafall ateist,
vi lever för att leva och när vi dör så dör vi.
Så det enda jag lever för Är just att vara lycklig i nuet, nu när jag faktiskt lever liksom. That's it :)
Låter som Dilevaism. Som namnet antyder, grundat av Di Leva himself. Googla det! :)
HANA lyssna på "en värld full av liv" från lehonkungen (på svenska) och insvep stämningen. tänk bort "walt disneyfilm" för den låten kan få mig att gråta. ofta. just för att jag inser hur vackert allt egentligen bara är. lyssnar på den nu när jag skriver och ryser. den säger ungefär samma sak som du precis gjorde i inlägget!
den får mig att tro att.. världen, kärleken, att vi finns.. det är otroligt magiskt. och att det är värt att värna om varandra, naturen och att bara vara lyckliga.
hehe, du vet om att man är kristen om man är katolik va? katolicismen är bara en av "inriktningarna" inom kristendomen om man säger så... svenska kyrkan, pingstkyrkan, katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan osv osv. alla dom är kristna, men det skiljer sig lite mellan dom, som ex traditioner och sådant.
vill tipsa dig om en jättefin bok om du inte redan läst den: Eat, Pray, Love (eller Lyckan, kärleken & meningen med livet -som den heter på svenska) av Elizabeth Gilbert. vissa tycker den är skitdålig och för "amerikansk" och blabla, men jag tycker den är fin.
Gud, jesus, bilbeln, ALLT är påhitt, hur kan man tro på något som är påhittat? Och om det nu inte är påhittat, vem kan beiva detta? Det finns bevis på att alla historier om Jesus, moses, gud, Maria, Josef osv osv egetnligen kommer från astrologi, grottmänniskor, budism mm från första början, alltså bara en ihopvävd sörja från tidigare berättleser. Tro ALRDRIG på något som du inte ens vet existerar. Tro på dig själv och om du inte kan hitta svar på allt, låt det vara så, Gud kommer antagligen inte hitta svaret åt dig.
Kyrkan fins för att tjäna pengar på folk som är vilsna.
Bra inlägg. Tro är bra. Och det är hemskt skönt att lägga lite av ansvaret på någon annan ibland.
Men det är det som jag tycker är så jävla myt med kristendom, och religioner i allmänhet.
Att folk som gör bra saker säger "I DID FOR JESUS!" och "JESUS IS LOVE, JESUS MADE ME LOVE" etc etc (ja nu kände jag för att ta amerikanska förslag..).
Ska man inte kunna göra saker UTAN att det har med religion att göra? Jag vill vara den bästa versionen av mig själv, för mig själv. Jag vill göra bra saker för andra människor för att det är mänskligt. Jag hjälper inte en människa för "Jesus" skull, jag gör det för min egen skull, för att det får mig att må bra och för att vi människor borde ta det som en självklarhet.
Jag förstår varför människor väljer att tro på olika religioner, men bara saken att det finns så många olika religioner är väl en anledning till att vara skeptisk?
Nä, jag är ateist och kristendomen är världens största myt.
Jag är både döpt och konfirmerad. Tror kanske inte på Gud just. Men vill tro på något, att inte allt tar slut. Känner att jag mår bra av det. :)
Jag tycker att vetskapen om att det bara finns ett liv och att jag bara har mig och mina medmänniskor att bry mig om är ett rätt praktiskt sätt att bli lycklig på.
Att vara snäll för att det är det som rätt, inte för att man borde.
Att ha en massa sex och vara en massa full utan att skämmas inför någon högre makt. Att man när man gjort något bra kunna vara stolt fullt ut för att man gjorde det helt frivilligt och inte för att göra Gud nöjd!
Slump, evolution, att inget har en mening utan att saker och människor bara finns för att de gör det och är fria att tycka om!
Man kan vara flummig fast man är ateist, hehe!
Men i slutändan är ateismen inte ett val för mig. Det är bara så att jag inte kan tro på saker som det inte finns nån anledning att tro på.
Stanna hos oss på den mörka, fördömda sidan! Det är här det är roligt.
Gud är kärlek.
Måste bara börja med att säga hur sjuuukt bra jag tycker om din blogg så himla mycket =)
Jag själv tror också på Gud att gud är kärlek,lycka och allt gott. Jag tror inte att det var Guds mening att folk skulle använda honom i olika syften för att manipulera och uttnyttja. Men det är bara vad jag tror. Och det sjuka är att vad en folk kommer med för invändningar så finns det inget som kan ta bort min tro.
Jaja, det jag ville få fram var fortsätt att tro på det sätt du vill och det som får dig att må bra! Skit i alla andra som kommer med invändningar om att gud skulle vara fel. Tror på dig själv och det du tror på så är det nog "den rätta guden för dig". Jag tror helt ärligt att du kommer bli lyckligare då. Det blev jag iaf.
Ha det så jättebra!
Kramar
Jag har nyligen börjat tro mer allvarligt, jag har int ehittat någon religion dock för jag tror inte att människorna klarat av att tolka det rätt. Men jag är helt övertygad om att det finns en gud eller helig ande eller vad man nu vill kalla det. Och att man själv kan känna om man är på rätt väg eller inte genom att be och vara allmänt vaken för tecken. Jag är int heller döpt eller konfimerad. Så alt är så nytt för mig, men en rolig sak är att när jag började tänka på det här så var dte soma tt jag bombarderades med gudtecken över allt sprang jag på samtal om gud, texter filmer serier allt som på ngt sätt handlade om tro bara hamnde i min väg. Lycka till på din resa.
the secret. kabbalah. http://awomanalifeablog.blogspot.com skriver om sin tro som liknar det du skriver om här. läs!!:)
Jag tror alla kan hitta sitt eget sätt.
Blanda inte ihop tro med vetenskap. Om man måste ha bevis för att något existerar är det ingen tro.
jag fattar precis hur du menar! jag önskar ofta att jag skulle tro på något, men kan verkligen inte det. blev så avundsjuk på gardell när han förklarade att han i princip är helt säker på att gud INTE finns, men att han tror på honom ändå. det var så fint. jag är väldigt intresserad av religion och kristendom, och har varit barnledare för grupper i svenska kyrkan och så, men skulle inte kalla mig för troende. om någon frågar så säger jag att jag är agnostiker, dvs. att jag inte vet om det finns någon gud och att jag faktiskt inte bryr mig så mycket om vilket.
Härligt inlägg. Jag är själv kristen sedan 5 år tillbaka. Jag hade ingen religiös upplevelse eller något sådant, utan jag bestämde mig. Jag ville tro. Och nu har det vuxit in i mig och jag kan inte förstå hur det inte var en del av mitt liv förr :)
jag tror inte på gud, tycker att bibeln bara är skit ;) asså hur troligt låter de lixom att jesus kan gå på vatten, trolla och allt det där med att killar är mer värda än tjejer! förstår faktiskt inte folk som är helt kristna och tror på allt bibeln säger ;)
Alla tror på något även en ateist, jag tror att det finns atomer och molekyler fast jag inte sett dom. Jag tycker att det är rimligt att tro på det, då det finns vetenskapliga expriment som bevisat att det är så. Däremot är jag väldigt skeptisk till andar och spöken då inga kontrollerade försök kunnat bevisa något trovärdigt i den riktningen. För hundra år sedan trodde många på tomtar och troll, det gör knappast någon idag, mest beronde på elektrisiteten och ljuset. En personlig tro är aldrig fel. men en tro som gör anspråk på att prägla samhället är farlig.
Ett tips frånmigsom ateist är att läsa "the god illusion" av Sam Harris,om du fortfarande vill tro efter den är du fan religiös på riktigt.
Personligen tror jag inte att man bör lösa oro inom sig själv genom att tro på en extern kraft, det bästa sättet är nog att acceptera den man är utan "ursäkter", utan bara sträva efter harmoni i sig själv.
har alltid vart lite andling. mediterat som liten skitunge, vilket jag inte förstod förens på senare år. att tro på något och ha lite "connection" (haha) med andligt och tro och allt sånt faller sig med andra ord ganska naturligt för mig.
om kristendom är det som passar dig så kör på. jag vill inte kanalisera min tro genom en viss religion, utan tror på "gud" (allt) som ett samlingsnamn för allting allting allting. den där känslan om det är självklart att allt sitter ihop och att det finns något större och en mening med livet etc etc.
om jag får rekommendera en bok som inte ändrade min livssyn, men som hjälpte mig att sätta ord på det jag typ alltid vetat och få lite "oh-my-god-fan-vad-coolt"-känslor så är det "samtal med gud" av "neale donald walsch".
den är inte religiös. eller perfekt. den är för det mesta skiiiiiiitbra, men har sina ställen där det blir lite långtråkigt.
man kan läsa den även om man bestämmer sig för att inte tro på det redan innan. det är intressant ändå.
den finns flera böcker. den första behandlar typ det där med TRO, dig själv i förhållande till gud och universum etc. etc. tvåan lite mer om vår värld, politik, samhällsystem, kollektivt medvetande och sympati med andra människor, varför hitler också fick komma till "himlen" (inte himlen a la bibeln då förstås) och rätt och fel och sånt. tredje boken är universums-boken kan man säga. OM ALLTTTTTTTT.
jag tror inte alltid på att det faktiskt är "gud" som svarar i boken. men vissa svar och formuleringar är så otroligt perfekta och fucking awesome att jag ibland glömmer av mig lite och för en stund inte stretar emot med "DET ÄR INTE SANT DET KAN INTE STÄMMA JÄVLA TÖNTBOK HAHAHA".
dom är coola och jag gillar dom. och dom har dessutom många vetenskapliga inslag. mycket molekyl och atom-snack och energi-snack. vilket gör det mer trovärdigt. lättare att ta in.
kram!
Hej hittade till din blogg idag faktiskt och jag måste säga att jag älskar den och du verkar vara en helt underbar person! You go girl! Kollade igenom lite äldre inlägg och hittade det här och jag ville så gärna kommentera att jag fullkomligt struntar i att det här inlägget är postat för typ ett år sen.
Vad jag kommer skriva kanske du tycker känns väldigt främmande och konstigt? Men jag säger det ändå. Gud skapade världen, han skapade människan till sin avbild, till att ha en relation med honom och lära känna hans kärlek till varje individ. Och allt var gott och underbart. Men han skapade också människan med en vilja, för äkta kärlek kan inte komma ur annat än en fri vilja. Så vi fick möjlighet att välja mellan gott och ont. Och redan i början valde människor att göra ont. Det som inte är gjort av kärlek kallas synd i Bibeln. Och synden blir som ett mörker som drar bort en ifrån Gud, ju längre bort man kommer ju svårare blir det att se vem han är. Synd leder till döden, död betyder egentligen skilsmässa. Så, synd skiljer människan från Gud, och gör att hon inte kan ha en relation med honom. (Du har säkert hört talas om himmel och helvete, himmel = en evighet med Gud som älskar dig, helvete = en evighet skild från Gud som älskar dig)
Men, åh, Gud älskar alla människor så mycket att han vägra låta synden komma emellan oss. Han hade en plan! Han gav sin ende son Jesus till att födas in i den här världen. När han blivit vuxen reste han runt och botade människor och berättade för folk att ingen kan komma till Gud förutom genom honom, förutom genom Jesus alltså. Detta gjorde en del folk mycket arga vilket ledde till att Jesus tillfångatogs och fick dödsstraff. Han blev misshandlad och sedan korsfäst, vilket var det grymmaste dödsstraffet. Men just det här var Guds och Jesus plan. Jesus, som var en helt syndfri och oskyldig människa dog, för din och min skull, för alla människors skull, han dog i vårt ställe och tog de konsekvenskerna som vi skulle fått ta.
Jesus besegrade döden och på tredje dagen uppstod han. I och med att Jesus dog för oss och att han uppstod så kan vi få förlåtelse för all synd och få en relation med Guden som skapade oss igen. Han älskar dig med en kärlek som aldrig ställer några villkor, han läääääängtar efter dig, han kommer alltid finnas där, aldrig svika dig, har en plan för ditt liv och han vill ha en relation med dig.
Jag förstår om allt detta känns jätterörigt och ologiskt, ska försöka förklara det på ett annat sätt med. Alla människor har någon gång i livet syndat, och vi säger att synden är ett brott. Så föreställ dig att du har begått ett brott, du står i rättsalen inför domaren och hon säger att du kommer få dödsstraff. Då kommer en fullkomligt oskyld person in i rättsalen, ställer sig framför dig och säger till domaren ”Jag tar hennes straff”. Och han dör i ditt ställe, så att du kan få leva. Typ så är det väl
Um.. haha nu blev det här värsta uppsatsen.. Men det är inte bara något påhittat ”nonsen” och det tror jag att du också kommer märka själv om du bara ger Jesus en chans.
Ja, det var det jag ville säga. Fortsätt göra det du gör älskar, du är grym!
wow. Jag tror jag just förstod. Det är inte svårt att tro. Och här har jag gått runt och tvekat. Det är lätt att tro, för det handlar om att välja glädje och kanske ibland inte ta allt ansvar på sina egna axlar.
