utstirrad
Drog med mig Anton ut till mina föräldrars hus. Varenda gång vi kommer hit ut så somnar han. Jag vet inte om det beror på nån slags paltkoma efter mammas "ÄÄÄT MEEER HÖRRRÖÖÖ SÅÅ KUUUL ATT NÅÅN ÄÄÄÄTEEER", eller om det är tystnaden. Mörkret. Luften.
Hemma hos mamma och pappa är det lätt att känna sig utstirrad. Jag har skrivit om detta förr, men när jag tänker efter så är det helt EXTREMT här. Jag vet inget annat hem med så många ÖGON som detta?!
Ta bara en titt bakom mig tillexempel. Ett huvud. Bah sådär! har mamma placerat ett stort vitt porslinshuvud på vårt piano. Liknande huvuden finns utplacerade lite här och var i hemmet. Utöver detta finns änglar och tomtar. Och foton med svartvita gamla människor som nån gång i tiden inte var svartvita och mer levande. Och så bilder på oss barn såklart.
Men fint är det! Och hemtrevligt. Men ändå... lite läskigt.
Funderade på att köpa en sådan staty och ha på mitt nattduksbord men hrmf.. det får nog räcka med en väckarklocka :)
Jag ligger hemma och är magsjuk (på neråtgång igen DESSUTOM!1!!!), därför känns livet oerhört jobbigt. Det enda som lyser upp min vardag är dina oerhört vackert välformulerade blogginlägg.
Vilken beztblogg! Tack för att du är bra!
haha du är så jävla rolig jag dör för dig
